När jag skapade den här bloggen tänkte jag att jag skulle skriva någonting på den varje dag. Bara några korta rader, men ofta.
I verkligheten har det inte blivit så. Varken ”kort” eller ”varje dag”.
Jag hoppas att du som läser min blogg har hittat funktionen ”sök på bloggen” här uppe till höger *pekar*. För det ligger väldigt många inlägg och väntar på att du ska hitta dem, och läsa dem. 🙂
En av de saker jag bekymrar mig för, som präst, är att en präst alltid har viss makt.
Det kan vara verklig makt, som beror på en präst har kunskap som kanske inte alla har, till exempel om Bibeln, eller makt som beror på prästens anställning och roll i kyrkan. Det kan vara makt som människor tror att en präst har. Men det kan också vara makt som människor ger en präst, därför att de tycker att det känns bra att ha någon att förlita sig på.
Men vilken typ av makt det än handlar om, är det en riskfaktor.
För makt korrumperar.
Om prästen gör sitt bästa för att dela sin makt, eller sin ”makt”, med andra människor, då minskar risken för korruption.
Därför strävar jag på alla sätt efter att ge makt åt andra.
Makt att bidra till kyrkans verksamhet, med det var och en har och kan.
Makt att ta ansvar för sina egna liv.
Makt att lita mer på sig själv än på prästen.
Makt att förlita sig på Gud.
… att det är Herren som är Gud och ingen annan. (1 Kung 8:60)
Om det bara finns en enda Gud, då kommer en dag alla människor, överallt, förstå att det är så.
Hur ska vi, som tror att vi tror på den enda Gud som finns, göra för att alla människor ska förstå?
Jag tror att det bara finns ett enda sätt – kärlek.
Gud är kärlek, och om vi har Guds kärlek i oss älskar vi varandra, och alla människor.
Kärlek kan vara svårt. Vi kanske inte tycker om allt som andra människor gör, men om vi har mött verklig kärlek, då vill vi att andra också ska möta verklig kärlek. Att älska betyder att vilja den andra väl, att önska att den andra ska få uppleva kärlek i sitt liv.
Gud älskar på djupet. Vi är alltid älskade, precis som vi är.
Gud kanske inte tycker om allt vi gör, men vi är alltid helt och hållet älskade.
Har du upplevt Guds kärlek?
Jag ser rätt mycket på film, kanske mest actionfilmer. Väldigt ofta handlar de om att jorden, eller mänskligheten, möter ett hot, och att en eller flera hjältar räddar oss.
Är det vår innersta längtan? Att bli räddade av någon som är större och starkare än vi själva? Vem, i så fall?
Nu tror du säkert att jag ska skriva att det är Gud som ska rädda oss. Och i slutänden tror jag att det är så det kommer att bli. När vi inser att vi inte klarar det på egen hand, då får vi sätta vårt hopp till Gud.
Men – och det är ett viktigt men – det är vi som har fått ansvaret för skapelsen, för jorden och allt som finns på den. Vi har också fått förmågan att samarbeta med varandra, för att ta hand om jorden på bästa sätt.
Vi kan klara det, om vi bara vill, och om vi samarbetar. Det är jag övertyga om. Särskilt om vi låter Gud vara med i det arbetet.
Men det måste börja här och nu.
Och det måste börja med mig. Och med dig.
… är det med varsam hand. För hallon är känsliga, de går lätt sönder vid plockningen.
När Gud hanterar människor är det också med varsam hand. För människor kan också gå sönder av hårdhänt hantering. Och det vet Gud.
När Gud rör vid dig är det med varsam hand.
