Jag erkänner – jag är pessimistisk när det gäller världens överlevnad.
Du som följer min blogg har nog anat det. Nu vet du.
Jag är pessimistisk – men samtidigt hoppfull. Vi människor har kapaciteten att rädda vår planet. Om vi alla hjälps åt, då klarar vi det. Det är inte där min pessimism ligger.
Vi kan, om vi verkligen vill och försöker, tillsammans.
Men klarar vi att förenas i denna uppgift, vi allihop, över hela vår värld?
I filmen Clockwise (på svenska: Ursäkta, vad är klockan) säger John Cleeses rollfigur vid ett tillfälle att ”det är hoppet jag inte står ut med” (se under rubriken Quotes, en bit ner på sidan jag länkar till här ovanför), när han är på väg till en viktig konferens råkar ut för det ena hindret efter det andra och det blir allt mer osannolikt att han verkligen ska hinna dit i tid.
När det finns en teoretisk möjlighet att vi ska klara av att rädda jorden, men samtidigt en förfärlig massa hinder på vägen – orkar vi då hålla hoppet vid liv? Eller ger vi upp, och slutar försöka?
Jag vill inte ge upp! Hur pessimistisk jag än kan tänkas vara, eller bli, så vill jag fortsätta hoppas, och kämpa för att hoppet ska bli verklighet.
Eller som Martin Luther lär ha sagt: Om än världen skulle gå under i morgon vill jag ändå plantera mitt äppelträd idag.
Det är vad jag kallar hopp!