Häromdagen skrev jag om vad som kan motivera oss att försöka rädda världen.
För mig finns ingen tvekan, det är kärleken som motiverar mig.
I den bibelvers som brukar kallas ”lilla Bibeln” står det så här:
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)
Så älskade Gud världen. Inte bara människorna. Världen.
Det grekiska ord som har översätts med ”världen” kan visserligen betyda det mänskliga släktet, eller jorden. Men det betyder även hela världen och hela universum.
Det går alltså att tänka att Gud älskar hela skapelsen, och att Jesus Kristus kom för att rädda skapelsen i sin helhet.
Vi människor är en del av skapelsen. Det är också alla djur, alla växter, alla hav, alla berg, alla moln, alla planeter och himlakroppar av olika slag.
Om det är så att Gud älskar hela skapelsen, och har gett den till oss allihop (inte bara till människan), då älskar Gud även mig (dig) och har gett skapelsen som gåva även till mig (dig).
Finns det någon bättre motivation för att göra allt jag (du) kan för att rädda världen?