Vad tänker du på när du hör ordet ”synd”?
Kanske tänker du på vad man inte får göra, vad som är förbjudet? Syndakatalog? Straff och dom? Världens bortvändhet från Gud? Någonting annat?
Kanske ordet bara är obegripligt för dig?
Vad just du tänker på beror antagligen på vilken generation du tillhör, och på hur van du är vid kyrkans språk och traditioner.
Varje gång vi firar nattvard i kyrkan använder vi ordet synd. Men vi förklarar det inte så ofta. Det är ett besvärligt och svårbegripligt ord.
Jag skulle vilja säga att ”synd” betyder att inte kunna vara nära Gud. Eller snarare själva orsaken till att inte kunna vara nära Gud.
Gud är helt och hållet ren, och helig. Bara den som själv är helt och hållet ren och helig kan komma nära Gud. Och det är ingen av oss, varken jag eller du.
Du kanske tror att Gud bestämmer vad som är synd och vad som inte är synd, alltså vad som får komma nära Gud och vad som inte får det. Men det tror inte jag.
Jag tror att det ligger i Guds själva natur, att det som inte är helt och hållet rent och heligt helt enkelt förintas av att komma i närheten av Gud. Precis som att allting som närmar sig solen brinner upp.
Det är därför vi har Jesus. Som ett filter, som gör det möjligt för oss, som inte är helt och hållet rena och heliga, att ändå komma nära Gud.
Fortsättning följer.