För en stund sedan rapporterades ett eventuellt terrordåd i vår huvudstad, en händelse som åtminstone vid första anblicken liknar andra händelser, på andra platser.
Man kan aldrig gardera sig mot ondska, eller mot onda gärningar. Det kommer alltid att finnas risk för oss, för mig och för dig, att utan att förtjäna det drabbas av andra människors vansinnesdåd, ute i världen eller här hemma i vårt land. Vi måste göra allt vi kan för att det inte ska hända. Men vi behöver också inse att livet inte lämnar några garantier.
Det gäller inte bara terrorattacker eller andra ondskefulla händelser. Vi kan faktiskt dö när som helst, vem som helst av oss. Även utan inblandning utifrån. Egentligen är det ett under att det inte händer oftare.
Men fastän livet är värt så otroligt mycket, även för mig, är det ännu mer värdefullt att LEVA medan man lever. Om vi lever en enda dag till, eller många långa år, behöver vi ta vara på varje ögonblick, som det vore vårt sista.
Nej, jag menar inte att vi ska vara rädda för att dö. Tvärtom! Rädsla gör oss ofta handlingsförlamade, och då njuter vi inte särskilt mycket av att leva.
Jag för min del är övertygad om att livet är mer än bara det vi kan se och höra runt omkring oss, och mer än bara vårt jordiska mänskliga liv. Den övertygelsen gör det lättare för mig att inte vara rädd.
Jag känner sorg och bestörtning, och jag lider med alla som direkt eller indirekt har blivit drabbade av dagens händelser. Men jag tänker inte vara rädd. Jag skulle antagligen vara det om det var jag själv eller mina anhöriga som drabbades. Men jag tar inte ut den rädslan i förskott.
Hur hanterar du dina rädslor?