En präst träffar många människor som mår dåligt och som behöver stöd. När jag hör Frida sjunga ”Som en sparv” blir jag påmind om att prästens händer ska vara ett bo, inte en bur, och att händerna ska vara öppna när sparven är redo att flyga iväg på egen hand.
(Jag beklagar att länken börjar med reklam. Om du vill kan du läsa sångtexten här, i stället.)