Första dagarna på jobbet. Mycket att sätta sig in i – nycklar, behörigheter, lokaler, schema, dator, telefon osv
Psalm nummer 269 i vår svenska psalmbok beskriver livet ganska bra, tycker jag. Glädje och sorg, medgång och motgång, lycka och sorg, ångest och frid – visst ryms alla dessa känslor i våra hjärtan och kroppar?
Död och liv, dop och vigsel, datastrul, tidsnöd, besvikelser, goda mänskliga kontakter – allt det och mer därtill ryms i det yrke som nu har blivit mitt.
Varken livet eller mitt jobb är roligt hela tiden. Men både livet och mitt jobb har sin grund i någonting gott, nämligen att Gud alltid är nära oss, både dig och mig, och älskar var och en av oss – varje dag, varje timme, varje ögonblick.
Den enda kärlek som aldrig kan ta slut.
Psalm nummer 704 i vår svenska psalmbok:
”Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar.
Din barmhärtighet, den kan aldrig ta slut.
Den är ny varje morgon, ny varje morgon.
Stor är din trofasthet min Gud,
stor är din trofasthet.”
Om du vill lyssna till sången hittar du den här:
Din trofasta kärlek