En tydlig fingervisning

Jag berättade igår att min man har fått jobb.

Inte nog med att han har fått jobb i samma del av Sverige som jag kommer att jobba i. Hans nya arbetsplats ligger bara några få kilometer från den kyrka jag så småningom kommer att vara ansvarig för.

Dessutom tillträder han sitt jobb samma datum som jag tillträder min tjänst som präst – 11 juni.

För ett par veckor sedan var jag sjuk. Det såg ut som om jag skulle missa viktiga delar av det här sista året på min utbildning. Jag kände mig deppig, och funderade på om det skulle komma att innebära att jag inte skulle kunna ta examen i år (heller).

Då bad jag, som jag inte ofta gör, att Gud skulle ge mig ett tydligt tecken på att jag verkligen ska bli präst.

Igår fick jag tecknet, och det var inte bara tydligt, utan övertydligt.

Jag kunde inte annat än skratta åt Guds skämtsamma omsorg.