Nu har vi haft vårt högmässogenomförande. Fem prästkandidater i min grupp, fem högmässor. Inte offentliga, utan bara för oss i gruppen, vår medhavda kantor, och vår lärare. Men självständigt planerade och genomförda.
Bortsett från att jag hade vänt ett blad bak-och-fram i min pärm, och att jag därför sjöng fel liturgisk sång och blev tvungen att avbryta (läs: blev avbruten av kantorn) och börja om, gick det bra. Jag gjorde allt jag skulle, kom ihåg alla moment (eftersom jag hade allting ordentligt nedskrivet i min pärm) och behöll fattningen genom hela högmässan.
Den uppgift jag hade fått, var att fira högmässa i en församling med villabebyggelse och många unga ledare. Texten ur Gamla testamentet handlade om David och Goliat, och då fick jag idén att låta en barnkör sjunga en sång om David och Goliat som vi sjöng i söndagsskolan när jag växte upp (ur häftet som heter ”Titta vad jag fann”, om någon minns det). Idén växte ut till att även omfatta en konfirmandgrupp som gestaltade sången som en ordlös teater medan barnkören sjöng. Och eftersom det fanns många unga ledare i församlingen engagerade jag tolv av dem i olika moment under gudstjänsten. Det var svettigt att samordna all denna verksamhet!
Eller ja, i verkligheten fick vi bara föreställa oss barnkören och konfirmandgruppen. Och de tolv unga ledarna förvandlades till tre av mina klasskamrater. Men i mitt huvud var både barnkör och konfirmandgrupp och alla tolv unga ledarna med under hela högmässan.
Så nu är jag examinerad högmässeledare. Med dop, begravning och högmässa avklarade är det bara vigselgenomförandet kvar, längre fram i vår.
Jag fick förresten positiv feedback på min predikan. Om du vill kan du läsa den här: Predikan tredje söndagen i fastan 2018
You can read this blog post in English here: Five church services later …
Grattis till den här milstolpen!
(…och nu vet jag varför du letade efter texten till den där sången…)