Häromdagen skrev jag om att tacka Gud, att det står i Bibeln att vi ska tacka Gud ”för allting”.
Jag skrev också att jag tänker att det inte kan skada att tacka Gud, eftersom det gör att jag påminner mig själv om att Gud finns.
Min tro är att Gud vill oss väl, och att Gud alltid är med oss, genom allting som händer. Jag tror INTE att Gud bestämmer vad som ska hända och inte hända (mer om det en annan gång). Vi människor har ansvar för våra egna liv, och tillsammans har vi ansvar för varandra och för den värld vi lever i.
Att vi har eget ansvar betyder att vi har frihet att göra både bra och dåliga saker. Det vi gör drabbar inte bara oss själva, utan också andra människor. Det vi gör drabbar också människor som lever långt efter oss. Till exempel att vårt sätt att leva leder till att djur och växter blir utrotade, och att naturen är ur balans. Det har vi inte ställt till alldeles själva, vi som lever här och nu, det har tagit många år av felaktiga beslut och kortsiktig planering. Vi vet ju inte heller vad våra beslut leder till förrän efteråt, ibland väldigt långt efteråt.
Jag tackar inte Gud för klimatförändringarna. Jag tackar inte Gud för trafikolyckor. Jag tackar inte Gud för krig och katastrofer.
Men jag tackar Gud för att Gud inte har gett upp om oss, för att Gud fortfarande låter oss leva. Jag tackar Gud för att vi fortfarande har möjlighet att ha kontakt med Gud, fastän vi gör så otroligt mycket dumt.
Jag tackar inte Gud som om allt som händer kommer från Gud, för det gör det inte. Jag tackar Gud för att vi fortfarande har en jord att leva på, och för att vi fortfarande kan leva tillsammans på den här jorden, och för att vi fortfarande kan älska, vakna på morgonen, få tag på mat att äta och vatten att dricka. Fortfarande, fastän vi har förstört så mycket, och fortsätter att förstöra så mycket.
Jag tackar Gud därför att jag litar på Gud. Min personliga erfarenhet är att Gud kan man lita på.
Vad är din erfarenhet av Gud?