I Johannesevangeliet i Bibeln berättas det om att Jesus tvättade sina lärjungars fötter, och att de tyckte att det var konstigt. Det står att Jesus då säger till Petrus: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det” (Joh 13:7).
Häromdagen satt jag och pratade med en kär vän, som har varit med om mycket i sitt liv. Vi enades om att det kan vara svårt att förstå det som händer medan det händer, att det är lättare att förstå saker och ting i efterhand, och att vi båda två har sett Guds handlande i våra liv först när vi har kunnat se tillbaka på det, kanske inte förrän efter ganska lång tid.
När vi försöker skildra den sista måltiden Jesus åt med sina lärjungar är det vanligt att de skådespelar som spelar lärjungarna ger uttryck för djup känslomässig rörelse när de äter brödet och dricker vinet. Men varför då?
De hade nog inte en susning om vad det hela betydde. De åt samma sorts bröd och drack samma sorts vin som de hade ätit och druckit av massor med gånger förut. Den enda skillnaden var att Jesus talade om för dem att brödet var hans kropp och vinet var hans blod. Men vad det egentligen betydde tror jag knappast att de förstod.
”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.”
Precis som Petrus och de andra lärjungarna inte förstod varför Jesus tvättade deras fötter förstod de antagligen inte att de var med om den historiska händelse som kallas ”instiftelsen av nattvarden”.
Och det gjorde ingenting!
Det gör inte heller någonting att vi inte förstår vad som händer i våra liv, just när det händer. Det är jobbigt att inte förstå. Men ibland får vi låta det vara jobbigt.
”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.”