Nu har jag genomfört ”min” begravning, och blivit godkänd. Härligt! I kväll ska vi fira! 🙂
Själva examinationen gick alltså bra. Men det blev ändå problematiskt.
Jag har ”astma”, som jag brukar säga för enkelhets skull. Egentligen har jag ”bara” hyperreaktiva luftrör, eller sensorisk hyperreaktivitet, som det heter på fackspråk. Det betyder att jag reagerar på vissa dofter och kemiska ämnen i luften, men att jag inte får kramp i luftrören, som man får när man har astma.
Nåväl, idag när vi kom till den kyrka där examinationen i begravningsgudstjänst skulle äga rum märkte flera av oss direkt att det luktade mögel eller någonting annat otrevligt. Efter bara en liten stund kände jag att mina luftrör började protestera genom att bli irriterade och bilda slem. Därför blev jag tvungen att lämna kyrkan i förtid, efter att ha genomfört ”min” begravning först av alla.
Nu är det kanske inte så intressant för dig som läser det här att mina luftrör beter sig på det viset. Det är det förstås för mig. Men det finns en annan anledning till att jag berättar om det här i min blogg.
Kyrkor kan vara av olika slag. Gamla, nya, urgamla, renoverade, provisoriska och så vidare. Jag vet att åtminstone en av kyrkorna i mitt kommande pastorat har vissa mögelproblem. Det gör att jag kommer att få problem i mitt arbete som präst.
Min kyrkoherde kommer inte att kunna låta mig arbeta i kyrkor och andra lokaler som har dålig ventilation, där det finns mögel, som är nymålade eller som på annat vis har luft som ger mig besvär av luftvägarna. Och jag själv behöver vara uppmärksam på hur mina slemhinnor mår, och inte ”härda ut” när det känns tveksamt. Gör jag det kan mina kroniska besvär bli värre.
Slutledning: Jag behöver bli (och förbli) en riktigt bra präst, så att min professionalitet väger tyngre än mina hälsorelaterade begränsningar.
(Den sista meningen är både skämt och allvar.)
Grattis till examination, jag förstår att drt känns skönt. Begravning måste vara en av de svåraste sakerna eftersom folk är i ett känsligt läge. Men vad trist med luftvägsbesvären. Arbetsgivaren har arbetsmiljöansvar, men det är väl inte så lätt åtgärdat i hundraåriga kyrkor. Du får vara kreativ och försöka hitta på alternativ, typ friluftsgudstjänst, expresspredikan och sånt. Om det går… Lycka till!