För några dagar sedan träffade jag min rekryteringsadjunkt, alltså den person i stiftet som håller kontakten med oss prästkandidater och lotsar oss framåt i processen. Vi pratade då bland annat om vad prästkläder kostar och om hur det kommer att gå till den 10 juni, då jag och sex andra blivande präster och diakoner kommer att vigas till våra respektive tjänster.
När jag gick från det samtalet var jag omskakad, nästan lite rädd. Jag gillar inte att vara fokus för uppmärksamheten. Det har jag aldrig gjort.
Men, tänker kanske du, när jag i mitt arbete står inför församlingen under en gudstjänst är jag ju i fokus för uppmärksamheten. Hur funkar det för mig?
Märkligt nog funkar det alldeles utmärkt. Jag har jobbat som tjänstebiträde (”nästan färdig präst”) två hela somrar, och det har gått jättebra att stå inför församlingen på det viset.
Jag tror att det beror på att det egentligen inte är jag som är i fokus under gudstjänsten, utan Gud. I alla fall är det så jag själv tänker. Vad församlingen tänker kan jag förstås inte veta, men det spelar inte så stor roll. Jag gör mitt jobb, och trivs jättebra med det.
Kanske det kommer att kännas likadant under den gudstjänst då jag ska vigas till präst. Jag hoppas det. Men då är ju fokus faktiskt på oss som vigs. Och det gör mig nervös.
Jag berättar mer om vad som kommer att hända den 10 juni en annan dag.
Lämna omsorgen åt mig säger Herren