Eva, präst i Dalsland

För en tid sedan skrev jag om straff och konsekvens, att det vi kan uppleva som ett straff i själva verket är konsekvenserna av någonting som vi själva eller någon/några andra har gjort. Jag citerade en text från Matteusevangeliet:

”På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’ ” (Matt 7:22-23)

Hur kan Jesus vara så grym? Han pratar ju om människor som verkar ha gjort mycket gott i hans namn.

Texten är en del av det vi brukar kalla Bergspredikan. I den texten är Jesus sträng. Han vrider till lagen, den lag som det står att Mose fick av Gud när gudsfolket hade blivit befriade ur fångenskapen i Egypten och som lästes i alla synagogor även på Jesus tid. Det som redan verkade vara svårt gjorde han ännu svårare.

Men det står att Jesus talade till sina egna lärjungar, inte till folket som helhet, även om alla som ville kunde höra honom, eftersom han satt ute i det fria, inte bakom en stängd dörr. Han talade till dem som trodde på honom och följde honom, inte till dem som inte trodde. Han dömde dem inte, han undervisade dem.

Genom att göra lagen ännu strängare gjorde Jesus det i princip omöjligt att följa den. Och vi vet av andra texter att han inte ställde så höga krav på de människor han mötte, som redan dignade under sina bördor.

När han talar om ”ondskans hantlangare” är det inte deras gärningar han syftar på, utan deras hjärtan.

När ”ondskans hantlangare” gör saker som i sig själva är goda och bra, då gör de inte det för Gud, och inte för sina medmänniskor, utan för att få egna fördelar av det. För att människor ska se det, bli imponerade av det, och se upp till dem för det.

Vi gör nog likadant, emellanåt, både jag och du. Alla vill vi ju att andra ska gilla oss och det vi gör. Men det som är viktigt är vad vi har i våra hjärtan. Inte att vi snubblar och gör misstag, utan våra avsikter och vår längtan.

För Jesus dömer oss inte efter vad vi gör, utan efter vad vi vill. Så länge vi är villiga att erkänna våra fel, be om förlåtelse, och göra det bättre nästa gång, med Guds hjälp.

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Ibland, i slutet av något inlägg, skriver jag ”Jag skriver mer om det här i morgon”, eller någonting liknande.

Men ”i morgon” kanske kommer och går, liksom nästa dag, och nästa dag, och nästa dag igen, innan jag skrivet fortsättningen på min tankekedja. Så det som var ”i morgon” för några dagar sedan blev i stället ”idag”.

Det påminner mig om hur Gud ser på tiden. Eller, hur jag tror att Gud ser på tiden.

För dig och mig är tid någonting som kommer och går. Även utan att någon klocka tickar, mäter och räknar, passerar tiden förbi, utan uppehåll.

När någon dör säger en ibland att hen ”går ur tiden”, eller ”går hem till Gud”. Och det står i Bibeln att för Gud ”är en dag som tusen år och tusen år som en dag”.

Jag tänker mig därför att Gud inte är bunden av tiden, som vi är. Jag tänker mig rentav att Gud liksom ”ser” tiden, all tid, samtidigt.

Fråga mig inte hur det är möjligt. För oss är det ju inte möjligt, bara för Gud.

Ja, jag tycker alltså att det är intressant att tänka på det, fastän jag inte riktigt kan förstå det. Jag tycker att det förklarar en hel del.

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:

I mitt senaste inlägg skrev jag att kontakten med Gud gör allting begripligt. Att den kontakten är som en tråd. Nu ska jag berätta lite mer om det.

Tänk dig ett hus, där alla elektriska ledningar är dragna, till alla rum och utrymmen. Alla lampor och elektriska apparater är installerade och färdiga att använda. De fungerar som de ska. Men ingenting tänds eller startar.

Det som saknas är – elektricitet.

Inte förrän strömmen kopplas på börjar allting fungera som det var tänkt.

Vi människor kan vara fullt fungerande, men ändå sakna någonting – kontakten med den som har tänkt ut oss och sett till att vi finns till.

Allt som behövs är att slå på strömmen.

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:

För några dagar sedan skrev jag om straff och konsekvenser, och om Bibeltexter som kan ge intrycket att Gud kommer att straffa människor som har gjort fel.

”Försvinn härifrån” står det att Jesus ska säga till dem som har använt hans namn på fel sätt.

Jag får en bild i huvudet när jag tänker på det här. En bild som är svår att beskriva, men ändå otroligt enkel.

Gud, och vi människor. På varsin sida. Förenade med någonting som ser ut som en tråd eller en lina.

Tråden symboliserar kontakten mellan Gud och människan.

Mycket av det vi gör i kyrkan, och i andra sammanhang där Gud får vara med, är bara begripligt om tråden är hel. Tar vi bort tråden ur bilden förändras allting.

Tråden markerar alltså kontakten med Gud, inte kunskapen om Gud.

Även den som inte vet så mycket, kanske inte ens har förmågan att tänka och analysera och förstå, kan ha kontakt med Gud.

Bara för att någon är otroligt klok och har massor av kunskap om Gud betyder det inte nödvändigtvis att den personen har kontakt med Gud.

Så vad ska vi tro att orden ”Försvinn härifrån!” kan betyda?

Jag återkommer till det.

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:

I mitt senaste inlägg skrev jag att trä, gräs och halm kan brinna upp.

Det var ju inte ett särskilt sensationellt uttalande. Men sammanhanget var att den som under sin jordiska livstid, bildligt talat, bygger upp sitt liv med de materialen, kommer en dag att få se sitt livsverk brinna upp. I alla fall enligt vad Jesus sa till sina lärjungar.

Och så skrev jag att du skulle fundera på några ord i slutet av den bibeltext jag refererade till: ”Själv skall han dock räddas”.

Själv ska han dock räddas, men som ur eld, står det.

Den bibelversen kanske ligger till grund för (den katolska) läran om skärselden. Som jag personligen ställer mig tveksam till, ska tilläggas.

Idag fokuserar jag inte på elden, utan på ”räddas”. Att även den som har byggt på mindre klokt sätt, men som med Gud i sitt hjärta har gjort sitt bästa, kommer att bli räddad.

Räddad från vad/räddad till vad, går jag inte heller in på idag. Bara detta enda:

Jesus bryr sig mer om människan, individen – dig och mig – än om vad individen har åstadkommit under sitt jordiska liv.

.

---

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: