Delad makt – mindre risk för maktmissbruk

En av de saker jag bekymrar mig för, som präst, är att en präst alltid har viss makt.

Det kan vara verklig makt, som beror på en präst har kunskap som kanske inte alla har, till exempel om Bibeln, eller makt som beror på prästens anställning och roll i kyrkan.

Det kan vara makt som människor tror att en präst har.

Men det kan också vara makt som människor ger en präst, därför att de tycker att det känns bra att ha någon att förlita sig på.

Men vilken typ av makt det än handlar om, är det en riskfaktor.

För makt korrumperar.

Om prästen gör sitt bästa för att dela sin makt, eller sin ”makt”, med andra människor, då minskar risken för korruption.

Därför strävar jag på alla sätt efter att ge makt åt andra.

Makt att bidra till kyrkans verksamhet, med det var och en har och kan.

Makt att ta ansvar för sina egna liv.

Makt att lita mer på sig själv än på prästen.

Makt att förlita sig på Gud.

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Gärna förmåner – men inte på någon annans bekostnad

Gärna förmåner – men inte på någon annans bekostnad

Hjälper Gud mig när jag ber?

Ja, det tror jag absolut att Gud gör!

Gud lyssnar alltid när vi ber. Och det är min fasta övertygelse att det händer någonting när vi ber, som ett resultat av bönen.

Att be lönar sig, alltså. 🙂

Men mina böner gynnar inte mig på någon annans bekostnad. Jag kan inte skaffa mig förmåner genom att be, om det leder till att någon annan får det sämre.

Jag tror dessutom att Gud lyssnar på alla människor som ber, vare sig vi tror eller inte.

Jag tror också att bönen är till för mig, inte bara för Gud, och att när jag ber händer någonting inuti mig, inte bara utanför mig. Någonting som är gott och bra, för mig.

När du nu har läst så här långt – läs alltihop en gång till, men läs orden som om de är dina egna.

För det jag har skrivit här gäller precis lika mycket för dig som för mig.

Varför präst?

Har du sett filmen ”Triumfens ögonblick” (”Chariots of Fire”)?

Den gjordes på 1980-talet och handlar om en skotsk löpare som var kristen och därför inte tävlade på söndagar, inte ens i de Olympiska spelen. Jag minns att jag tyckte om filmen när jag såg den. Den gjorde stort intryck på mig, på flera sätt.

När jag försöker förklara varför jag har valt att bli präst, kommer jag att tänka på vad Eric, filmens huvudperson, sa. ”I believe God made me for a purpose [dvs att vara missionär i Kina], but he also made me fast. And when I run I feel His pleasure.”

Så skulle jag kunna beskriva hur jag vet att Gud vill att jag ska vara präst. När jag predikar, och när jag på olika sätt berättar om Gud, då känner jag ”God’s pleasure”. Jag känner att det jag gör är det jag är gjord för att göra. Jag känner mig som en pusselbit som har lagts på sin rätta plats.

Vilket är ditt pussel, det sammanhang där du passar in?

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Är vi lampor som inte lyser?

Ska kvinnan tiga i församlingen?

En vän frågade mig om hon, eftersom hon är kvinna, måste tiga i församlingen. Hon syftade på det som står i 1 Kor 14:34. Det var en mycket specifik fråga. Hur skulle jag besvara den?

Men hon frågade samtidigt hur man kan veta vad man ska ”lyda”, eller bry sig om, i Bibeln, och vad man inte behöver bry sig lika mycket om. Efter en stunds funderande valde jag att fokusera på det allmänna i stället för på det specifika, och låta henne dra sina egna slutsatser.

Så här svarade jag:

”För att veta vad man behöver ta på allvar och vad man inte behöver ta lika mycket på allvar får man skaffa sig en överblick över helheten. Vilka texter stämmer med helheten och vilka texter sticker ut?
Man behöver också ta reda på vad som är ”frälsande” och vad som ”bara är intressant”.

Helheten är att Gud älskar oss och vill oss väl. Oss allihop, alla människor i hela världen och genom alla tider. Det som inte stämmer överens med att Gud älskar oss och vill oss väl kan man hoppa över (eller spara till en annan gång).

Frälsningen stavas J-E-S-U-S. Jesus som är Gud(s son) och som blev människa och levde och dog och sedan fick livet tillbaka igen. Jesus som ska komma tillbaka (vad nu det innebär) för att göra världen sådan den borde ha varit hela tiden.

Den Gud som älskar oss alla och vill oss väl bryr sig mer om vad som finns i våra hjärtan än om vad vi gör och säger. Å andra sidan påverkas det vi gör och det vi säger av vad som finns i våra hjärtan, så det hör ihop.

Den Jesus som gav sitt liv för att rädda oss bryr sig mer om ATT vi tror på honom än VAD vi tror om honom.”

Så svarade alltså jag. Hur skulle du ha svarat?

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Makt utan kärlek är farlig