Gud är ingen curlingförälder

När vi gör sådant som vi inte borde göra, då får vi själva ta konsekvenserna av det. Gud kommer inte rusande och rättar till våra dumheter.

Vi kan få hjälp av Gud att själva rätta till det vi har gjort fel, men våra handlingar får konsekvenser, och de konsekvenserna får vi ta.

Ibland får även andra ta konsekvenserna av det vi gör. Kanske är det då vi tycker att Gud är orättvis, fastän det egentligen är vi själva som är orättvisa, när vi låter andra lida av det vi gör.

Gud låter dig ta ansvar för ditt eget liv. Vill du ha någon som överbeskyddar dig får du söka på annat håll.

Binda och lösa

Vad menar Jesus när han säger att ”allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen”? (Matt 18:18)

Strax efter de orden talar Jesus om förlåtelse (Matt 18:21-22). Ett sätt att tänka om det här med att binda och lösa är därför att koppla ihop det med förlåtelse.

När vi förlåter varandra löser vi varandra, gör varandra fria. Är man förlåten kan man släppa det man har gjort, och gå vidare i livet. Har man förlåtit kan man också göra det. Vill man inte be om förlåtelse, eller ge förlåtelse, är man ofri, bunden av det som har hänt.

Att förlåta innebär att konstatera att det någon gjorde mot mig var fel, och att välja att ändå lämna det bakom mig. Att få förlåtelse innebär att acceptera att jag har gjort fel, att ta ansvar för det jag har gjort, och att ta emot möjligheten att lämna det bakom mig.

(Det var den korta versionen. Den långa versionen får jag skriva om en annan dag.)

Egenpåhittade traditioner eller Ja, vi har vårat glada barnasinne kvar!

Jag och min syster skickar varje år, alltså vartannat år var, en kalender till varandra. Det är en liten ”byrå” tillverkad av (tomma) tändsticksaskar. I lådorna ligger allt möjligt, från till exempel ett litet klistermärke till någonting riktigt fint och värdefullt. Vi öppnar en låda om dagen från första december till och med julafton, precis som man ska göra med en adventskalender.

Det är en trevlig tradition vi har skapat. Nu har vi skickat kalendern fram och tillbaka mellan oss i snart 30 års tid. Och det är fortfarande lika roligt, både att få kalendern och att göra den.

Som vi sjöng på scoutläger när jag var barn:

Ja, vi har vårat glada barnasinne kvar!
Säg, har ni erat glada barnasinne kvar?

(Om du tror att jag hittade på sången själv kan du kolla här: Glada barnasinne)

(Ja, jag erkänner! Det händer då och då, eller ganska ofta, faktiskt, att vi skickar med några lite större paket, som inte fick plats i lådorna. Det är svårare än man kan tro att hitta 24 lagom små prylar.)

Alldeles bortsett från att det är roligt och spännande att se vad som ligger i varje låda är det också en påminnelse om att jag har en syster som fortfarande tycker om mig, och vice versa. Och det är ju aldrig fel. 🙂

I morgon är det den första december. I år är det min tur att öppna lådorna!

När var du otrogen senast?

När vi pratar om otrohet tänker vi ofta i första hand på sex. Har vi inte haft sex med någon annan än vår partner, tänker vi, då har vi inte varit otrogna. Men otrohet handlar inte om sex, utan om avtalsbrott.

När jag läser om gudsfolket i Gamla Testamentet ser jag att deras Gud jämför dem med en otrogen kvinna, som horar med allt och alla. Gamla testamentets språkbruk är minst sagt grovt och mustigt. Du skulle nog bli förvånad om du läste t ex Hesekiel kapitel 16.

Men Gud säger inte bara att folket har sex med någon annan. ”Jag svor dig trohet och ingick förbund med dig, säger Herren Gud.” (Hes 16:8) Sexet är bara ett tydligt tecken på att Gudsfolket, eller du och jag, har brutit ett förbund, ett avtal om att hålla oss till en enda partner.

Jesus säger någonting liknande:
”Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.” (Matt 5:28)

Har du, eller jag, kommit överens med någon om att vi ska hålla ihop med bara varandra, då bryter vi mot den överskommelsen om vi ger vår uppmärksamhet till någon annan, även om vi inte har sex.

Så lova ingenting som du inte kan, och vill, hålla. Och kolla med din partner att ni har samma uppfattning om vad trohet innebär. Och var beredd att ta konsekvenserna av vad du lovar, och vad du gör.

Att bli dömd…

I söndags var det Domssöndagen. Den dag då vi i kyrkan på olika sätt pratar om den dag då Gud ska döma alla människor, både levande och döda.

Tanken på en kommande dom kan leda till ovisshet och oro.

Vad kommer det att innebära för mig att möta Gud?

Kommer Gud att vara sträng mot mig, döma mig för allt jag har gjort som var fel?

Kommer Gud att ta emot mig, trots allt jag själv vet att jag har gjort fel under min levnad?

En annan tanke: Vad kommer du med till Gud?

Dina pengar?
Dina ägodelar?
Dina kläder?
Dina ord?
Dina gärningar?
Dina vänner och släktingar?

Nej, du kommer bara med dig själv.

Att möta Gud är att naken och sårbar stå inför honom som vet allt.
Att inte kunna gömma sig.
Att var sig själv.

Och det räcker!

Gud vet ju redan allting om dig!
Han vet allt vad du har gjort och allt vad du har sagt.
Och han förstår.

Nu räknas bara det du gör just nu, inför honom.

När du ser honom, när du får se honom som han verkligen är, vad gör du då?

Jag tror att den som får se Gud öga mot öga, i fortsättningen på det liv vi lever här och nu, inte kan låta bli att kasta sig i hans famn.
Jag tror att Gud inbjuder till kärlek.
Jag tror att Gud är rättvis.

Ja, om han inte vore någonting annat så är han i alla fall rättvis!
Han dömer mig inte efter vad andra människor tycker.
Han dömer mig inte efter vad jag ”borde” eller ”skulle”.

Han dömer mig efter vad jag kunde och gjorde.

Jag behöver inte vara rädd för honom.

Du kanske aldrig har mött kärlek i ditt liv.
Du kanske aldrig har mött rättvisa heller.
Du kanske inte tror att kärlek och rättvisa finns.

Men det gör det.

Gud är full av kärlek, riktig kärlek, som inte kräver, bara ger.
Gud är full av rättvisa, riktig rättvisa, som vet varför.

Tänk att äntligen få vara som man är!
Bara vara.
Inte försöka vara något som man inte är.
Inte försöka vara något som andra vill att man ska vara.

Slappna av, kanske för första gången någonsin.

Du behöver inte vara orolig!