Eva, präst i Dalsland

Har du någonsin tänkt ”Varför just jag”?

Varför ska just jag drabbas av…

Varför skulle det här hända just mig?

Varför ska just jag råka ut för så mycket?

Men egentligen, varför inte du?

Varför inte du, när så många andra också råkar ut för allt möjligt?

Vi har fått livet, och varandra, och jorden, som en gåva, ett förtroende, ett ansvar och ett uppdrag.

Det vi råkar ut för är resultatet av andra saker, som har hänt tidigare. Kanske inte med just dig eller just mig, men med mänskligheten, och med jorden.

Coronaviruset, till exempel, är ett resultat av att världen är i obalans.

Vad kan du och jag göra för att bidra till att den kommer i balans igen?

I förrgår skrev jag om Gud och det onda i världen. Det onda som vi människor ställer till med.

Hur ska Gud lösa problemet med det onda?

Om Gud gör så att vi inte kan göra någonting ont, hur blir det då? Då har vi inte längre någon fri vilja, eftersom vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra.

Om Gud tar bort alla människor som gör onda saker, då kommer de flesta av oss… nej, ärligt talat vi allihop, att försvinna. För även om en del människor är mer onda än andra, och även om en del människor är mer goda än andra, så kan även onda människor göra bra saker, och även goda människor kan göra onda saker.

För min inre syn ser jag en bild av Gud med en stor flugsmälla i handen (om han hade haft en fysisk hand, alltså), i full färd med att döda alla som gör ont. Där ryker den, och där dör den, och … oj, hoppsan, där försvann jag!

Jag tror inte på en Gud som punktmarkerar det onda. Den Gud jag tror på kommer att göra slut på det onda på ett annat sätt.

Fortsättning följer.

Jag tror att Gud är god. Det skrev jag om häromdagen.

Jag tror också att det är Gud som har tänkt ut och gjort oss människor och hela den värld vi lever i.

Eftersom jag tror, fullt och fast, att Gud är god, tror jag också att Gud har en god tanke med oss människor.

Det ser kanske inte ut så. Man behöver bara läsa/höra nyheterna en helt vanlig dag för att börja undra var Gud håller hus någonstans.

Borde inte Gud stoppa allt det onda som händer i världen?

Jo, det borde Gud verkligen göra. Och det kommer Gud också att göra.

Men det är lite komplicerat, det där.

För vad är det vi vill att Gud ska göra, egentligen?

Ta bort allt det onda? Men det är ju vi människor som gör det onda. Vill vi att Gud ska ta bort oss? Vill vi att Gud ska göra så att vi inte kan göra onda saker? Vill vi att Gud ska ta bort vår fria vilja?

Hur man än vänder och vrider på det här med ondskan i världen blir det fel.

Fortsättning följer.

Har du svårt att sova?

Störs din sömn av tankar på något som har hänt dig, eller som – kanske – kommer att hända?

Då är du inte ensam, om nu det är någon tröst.

Visst behöver vi tänka på våra problem och bekymmer. Men, som Predikaren skriver: Allt har sin tid.

Det vi inte kan göra någonting åt behöver vi lägga åt sidan, särskilt när vi ska sova. Annars mal de tankarna på, runt, runt, utan att vi för den skull kommer någon vart. Det vet jag av egen erfarenhet.

Vi behöver släppa de tankarna, inte bara för att de stör vår sömn. De kan också vara ett hinder för andra, mer konstruktiva tankar, som behöver vår uppmärksamhet.

Som Jesus sa: ”Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av … livets bekymmer” (Luk 21:34).

Min bön idag är att du och jag ska förmå lägga våra oroliga tankar i Guds hand, och få den vila vi så väl behöver.

Gud välsigne dig.

Fem år sedan pandemin drabbade världen.

Varför hände det?

Varför blir en del av oss sjuka, kanske rentav dör, medan andra inte ens blir snuviga, av samma sjukdom?

Varför är livet så orättvist?

Den frågan är inte så lätt att svara på, inte så att alla blir nöjda med svaret.

Därför tänker jag inte försöka mig på att ge ett svar. Inte idag.

Däremot vill jag påminna dig om att Gud är god.

Och att Gud inte är orättvis.

Orättvisan ligger någon annanstans.

Här kan du, om du vill, lyssna på Roland Utbult: Livet är inte rättvist, men Gud är god.