Om Gud bara vore allsmäktig, och inte älskade oss och jorden, då skulle vi inte kunna känna oss trygga. Då skulle Gud antagligen göra lite vad som helst, och strunta i hur det skulle påverka oss, bara för att Gud kan göra det, bara för att det vore möjligt.
Precis som vi människor ibland gör lite vad som helst, bara för att vi kan, bara för att det är möjligt. Även om det kanske inte är så smart, det vi gör. Och ibland också fastän vi egentligen vet att andra människor kan råka illa ut på grund av det vi gör.
Till exempel kör vi ibland bil fastän vi egentligen vet att vi inte är i sådant skick att vi kan köra bil på ett säkert sätt. Eller också tar vi onödiga risker i trafiken, och struntar i konsekvenserna.
Men Gud älskar också. Och kärleken sätter gränser för vad Gud gör och inte gör.
Jag tror att det är Guds kärlek som gör att det finns logik i världen. För att vi ska kunna lita på det vi ser och upplever.
Jag tror också att Guds logik inte alltid är densamma som vår egen logik.
För Gud kan se längre än vi kan, och kan också förstå konsekvenser som vi inte kan se och förstå.
Och jag tror att det är därför vi ibland kan tycka att det är svårt att tro på att Gud finns, att Gud bryr sig, och att Gud kan hjälpa. Eftersom Gud inte gör det som vi kanske önskar. Eller inte gör det som vi kanske skulle göra, om vi hade makten.
Men vi finns fortfarande, vi människor. Och det är inte logiskt.
Med tanke på hur vi lever, hur vi missköter oss själva och den jord vi lever på, så borde vi ha utrotat oss själva för länge sedan.
Det är en av anledningarna till att jag är övertygad om att Gud finns, att Gud bryr sig, att Gud kan hjälpa.
Och att Gud faktiskt alltid hjälper oss, hjälper mänskligheten, även om vi inte riktigt ser och förstår det.
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:
