Eva, präst i Dalsland

Vad händer om jag blir arg på Gud? Om jag skriker och skäller på Gud? Om jag tycker att livet visar att Gud nog faktiskt inte finns, och därför slutar att tro på honom?

Gud är inte en produkt av människors tro. Inte om Gud verkligen är Gud. Då förändras han inte när vår tro förändras. Det är vi som förändras.

Blir man arg på en människa kan relationen förändras. Den personen kanske inte tål att bli arg på. Kanske man måste sluta att vara arg, kanske man måste be om förlåtelse för att man blev arg. Kanske det inte räcker, den man blev arg på kanske inte gillar en längre, i alla fall.

I Bibeln står gång på gång att Gud inte förändras, att hans inställning till oss människor, till hela skapelsen, inte förändras. Om det är sant, då tål han allt vi kan utsätta honom för. Då älskar han oss ändå.

… i alla fall här där jag befinner mig. När solen inte syns till kan det kännas som om det var jättelänge sen. Men för det mesta är det inte så länge sen som det känns.

Kan det vara likadant med Gud?

Det finns bara ett sätt att lära sig att lita på Gud, och det är genom egen erfarenhet. Ju mer man umgås med Gud, ju mer man vet om honom, desto större erfarenhet får man av hurdan han är. Innan man känner Gud kan man inte veta. Man kan ha hört andra berätta, men man vet inte själv. Genom att ta reda på saker om Gud, genom att söka efter honom, genom att ha kontakt med honom, får man större och större erfarenhet av hur han är.
Till viss del handlar det om att bestämma sig, att välja att lita på Gud. Men man bestämmer sig knappast för att lita på någon som man inte har någon egen erfarenhet av, eller som man inte har hört och sett att andra litar på. Så framför allt handlar det om att skaffa sig kunskap och erfarenhet, så att man litar på att Gud är där även de dagar då man inte tycker att det känns så.

När livet bara är jobbigt och allting rullar på lite för fort, och man inte riktigt har tid att stanna upp och tänka efter, då kan det vara rätt skönt att tänka sig att man är ett får, som följer en god och omtänksam och klok herde.

I dagens bibeltexter står det att Jesus är vår herde, och att vi är får. Naturligtvis betyder inte det att vi har päls (full med ohyra) och äter gräs. På den tid då texterna skrevs visste de flesta vad ett får var, och hur det var att vara herde för en flock får. Nu för tiden vet de flesta ingenting om får och fåraherdar. Och att bli kallad ”fårskalle” är inte särskilt positivt. Men för den som är en gammaldags fåraherde är fåren är en värdefull tillgång, som man ska vara rädd om. Det är inte för att fåren skulle vara särskilt korkade som de behöver en herde. Det är i stället för att de ska få ägna sig åt det som får är bra på – äta, växa och producera fler får – i trygghet. Herden vakar över fåren, håller koll på att det inte kommer några rovdjur och dödar dem, och visar dem var det bästa gräset och det godaste vattnet finns. När man lägger sitt liv i Guds händer kan man vara trygg, det är budskapet i dagens texter. (Vi är inte får, och kan göra mycket mer än bara äta, växa och producera fler människor.)