Hur vet man att Gud är med?

Jag frågade en vän hur han märker att Gud är med i hans dagliga liv, och trodde att han skulle svara ”för att jag känner det”, eller så. Men det gjorde han inte.

– Det vet jag bara, svarade han.
– Men hur vet du det, frågade jag.
– Jag litar på det som står i Bibeln, svarade han.
– Ja, men hur märker du det, själv, frågade jag, besvärlig som jag är.

Efter en stunds resonerade omkring skillnaden mellan att veta och att märka kom han fram till att han märker att Gud är med i hans dagliga liv när han förändras till det bättre.

Det svaret gjorde mig glad. Visst kan det vara bra att känna och uppleva att Gud är nära, och visst är det bra när man litar på och är trygg med Gud för att man har en inre övertygelse om att han finns och är nära. Men om Gud är nära, om jag (du) låter Gud vara nära i mitt (ditt) liv, då borde det rimligtvis märkas även på annat sätt än genom känslor.

Man blir som man umgås, heter det ju. Och om man umgås med Gud, som är full av goda egenskaper, då borde det på något vis smitta av sig, så att man blir en bättre människa. I alla fall lite.

Om man läser om Gud, och pratar med andra som umgås med Gud, då får man kanske en större förståelse, mer kunskap. Och det kan leda till att man vill bli mer lik Gud, och anstränger sig för att bli det. Men om Gud får vara i mig (dig), om jag (du) låter Gud påverka mig (dig) med sin närvaro, då borde jag (du) bli mer och mer lik Gud.

Kanske värt att testa?

Gud är ingen curlingförälder

När vi gör sådant som vi inte skulle göra, då får vi ta konsekvenserna av det. Gud kommer inte rusande och rättar till våra dumheter. Vi kan få hjälp av Gud att själva rätta till det vi har gjort fel, men våra handlingar får konsekvenser, och de konsekvenserna får vi ta. Ibland får även andra ta konsekvenserna av det vi gör.

Det här skulle jag behöva skriva mer om, för det är inte så ”enkelt” som det kan verka.

Åsikter, bara åsikter

Tro inte att det jag skriver här på bloggen är fakta. Det är bara mina åsikter, ingenting annat.

Visst kan jag kanske själv ibland tycka att en del av mina åsikter borde betraktas som ”fakta”. Men det jag tycker och tänker och tror är inte skrivet i sten. Jag har ändrat mig förr, och kommer säkert att göra det igen.

Framför allt behöver inte du tycka som jag. Inte idag, inte i morgon, och ingen annan dag heller.

Förbundstecken

Finns det något vackrare än regnbågen? Så stor, så färgrik, så nära, men ändå så långt borta.

Där regnbågen slutar lär man ska kunna hitta en skatt, sägs det. Kanske just för att det inte går att hitta regnbågens slut.

När jag ser regnbågen tänker jag på Noa, och på Guds förbund med honom och med alla människor:

”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden.” (1 Mos 9:12-13)

Ett förbundstecken som bara syns när det har regnat. Ett tecken på att solen ändå finns där, bakom molnen. Ett tecken på att livet segrar över döden.

Du kan läsa mer om förbundet här: Så länge jorden består, och här: Regnet det bara öser ner