Eva, präst i Dalsland

Jag gick ett varv i elljusspåret idag. Det var härligt, fåglarna ”kvittrade som galningar” i träden och regnet stannade kvar uppe i molnen.

Jag bor nära en stor väg. När jag ska sova blir jag mycket störd av ljudet från trafiken på vägen och sover därför oftast med öronproppar. Ute i skogen hörs det ljudet ännu starkare, men där väljer jag att lyssna på fåglarna i stället, och blir inte lika störd. (Att jag brukar bli väckt och störd av fåglarna när de envisas med att börja kvittra och sjunga alldeles för tidigt på morgnarna när jag är ute på landet är en annan historia.)

Vad väljer du att höra – det som stör dig eller det som gör dig glad?

När man säger att Gud har skapat ”allting”, menar man då att Gud har skapat även ondskan?

Jag vet inte hur du tänker om det här. Själv tänker jag att Gud skapade oss människor med en fri vilja och med en kapacitet för både gott och ont. Alltså, vi KAN göra gott och vi KAN göra ont, om vi vill. Jag tror inte att ”ondska” är någonting skapat, utan ett resultat av hur vi människor (och enligt Bibeln en del andra levande varelser) väljer att leva och handla.

Det här skulle egentligen behöva en lång utläggning, men den får jag spara til en annan dag.

Tvärtom! Det är frihet, trygghet, framtidshopp, glädje, frid …

Att tro på Gud är att lita på en som har full koll, så att man själv inte måste ha full koll på allting. Att kunna andas ut, slappna av.

Det betyder inte att livet bara är enkelt eller behagligt. Men den som tror på Gud är aldrig riktig ensam, även om det inte alltid känns så.

Så här skrev jag för många år sedan: ”Övergiven”

Känner du igen dig?

Det kom några tjejer till Jesus.
De släpade med sig en annan tjej
och drog henne ända fram till honom.

”Hon har gjort något förfärligt!” sa de.
”Du vet vad som är rätt och fel, Jesus.
Nu ska du bestämma vad hon ska få för straff.
Hon har …”

”STOPP!” sa Jesus.
”Jag vet redan vad hon har gjort.
Det är inte jag som ska döma henne – ni ska göra det.
Men bara om ni aldrig har gjort någonting liknande själva.”

Tjejerna blev alldeles tysta, en lång stund.
Sen gick de därifrån, en efter en.

Jesus böjde sig ner och rörde vid henne som låg på marken.
”Var inte rädd!” sa han.
”Du gjorde fel,
men jag tror att du inte kommer att göra om det.

Var bara lugn.
Du kan gå nu.”

(Fri tolkning av Joh 8:3-11)

Jag har varit mycket sträng mot mig själv när det gäller om jag kan bli präst eller inte. Ansvaret har vilat tungt på mina axlar, så tungt att jag inte har ansett mig kunna bära det. En präst måste ju vara ett gott föredöme i alla lägen. En präst måste också stå emot frestelsen att missbruka den makt som oundvikligen följer med ämbetet. Hur kan jag vara ett gott föredöme, med alla mina fel och brister? Och hur kan jag vara säker på att jag inte kommer att förledas att använda den prästerliga makten på fel sätt, med motivationen att jag gör det för församlingens eller enskilda människors bästa?

Men Gud kunde använda till och med Simson (självsvåldig maktmissbrukare, se Domarboken kapitel 13-16), Jona (tjurskallig fegis, se Jona kapitel 1-4) och Paulus (aggressiv perfektionist med orimligt höga krav på både sig själv och på andra, se Apostlagärningarna kapitel 13-28). Då kan han också använda mig. Och inte bara mig, utan vem som helst som ställer sig till hans förfogande, oavsett vem man är, eller hurdan man är. Man kanske inte ens märker eller förstår när man blir använd av Gud, inte ens när det man gör eller säger får stor inverkan på andra människors liv.

Jag vågar ställa mig till Guds förfogande. Vågar du?

Fortsättning följer.