Ett levande hjärta

”Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött …” (Hes 11:19)

Nu för tiden är Annandag Pingst inte en röd dag i kalendern, och det är inte självklart att vi firar gudstjänst den dagen. Det är tråkigt av flera skäl. Ett av dem är att jag kanske inte kommer att få så många tillfällen att predika över Hes 11:17-20, som har en mycket speciell betydelse för mig.

Vid ett tillfälle för kanske 30 år sedan fick jag ett nytt hjärta av Gud. Jag liksom såg framför mig hur mitt hjärta, som kändes hårt och kallt, var hos Jesus på korset, och dog med honom. När han sedan uppstod och kom ut ur graven bar han mitt hjärta i handen, och det var rött, levande och varmt. Jag kände verkligen skillnaden.

När jag läser texten i Hesekiels bok blir jag påmind om att jag har fått ett nytt och levande hjärta av Gud, och att jag inte vill att det ska bli hårt och kallt igen.

Talar du katt?

För att man ska förstå och göra sig förstådd är det viktigt att man har ett språk. Men det är också viktigt att båda parter talar samma språk. Den katt vi då och då har på besök i vårt hem talar givetvis ”katt”. Jag är väl hyfsat bra på ”katt”, men just den här katten talar visst en dialekt som jag inte är van vid. Det är lite frustrerande. Men med lite god vilja ska vi nog lära oss att förstå varandra.

Mänskliga ”dialekter” består inte bara av ord och satsmelodi. Tonfall, kroppsspråk, ansiktsuttryck och annat förstärker och nyanserar det vi säger. Vill vi förstå varandra försöker vi också lära oss varandras ”dialekt”.

Hur känns det att vara glad?

Kan du komma ihåg hur det känns att vara glad, när du inte är glad?

Ibland fastnar man i negativa känslor som inte längre är aktuella. Då kan man tillfälligt glömma hur det känns att vara till exempel glad. Därför är det bra om man kan känna efter hur det känns, när man är till exempel glad, och sedan försöka komma ihåg känslan, när den inte längre känns. Ibland räcker det för att känslan ska komma tillbaka.

Alltså – hur känns det att vara glad?

Om ni älskar mig …

Idag läste vi ur Johannesevangeliet i gudstjänsten, bland annat detta:

”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud.” (Joh 14:15)

Det är Jesus som säger de orden, till sina lärjungar. Jag kan tänka mig (minst) två sätt att tolka hans ord.

1. De som älskar Jesus kommer automatiskt, utan att ens behöva försöka, att hålla hans bud.

2. De som älskar Jesus kommer att få en vilja att hålla hans bud.

Hur tänker du om det?

Sen kan man diskutera vilka ”bud” det gäller, men det är en annan tanketråd som jag inte tänker gå in på just nu.