Eva, präst i Dalsland

Varför vill jag bli präst? Det är både lätt och svårt att svara på den frågan. Om jag vill göra det enkelt för mig svarar jag: För att Gud vill det.
Egentligen är det den enda anledningen. Jag skulle inte vilja bli präst om inte Gud också vill det.
Det svåra ligger i att försöka förklara hur jag vet att Gud vill att jag ska bli präst.
Jag har inte fått någon skriftlig kallelse från Gud som jag kan visa upp, där det står att jag ska bli präst. Det är snarare en inre upplevelse. Gud har på olika sätt gjort klart för mig att han vill att jag ska bli präst. När jag rör mig i den riktningen känns det bra inuti mig. När jag rör mig åt något annat håll känns det inte bra inuti mig.

Det är alltså det enkla svaret.

Fortsättning följer.

Idag predikade vi för varandra i klassen. Det var både spännande och nervöst att predika för andra blivande präster. Väldigt bra att få respons efteråt. Det får man sällan när man predikar i en gudstjänst.

Det var skönt, inte jobbigt. Rätt märkligt, egentligen, att man kan vistas i samma lokaler som ett tiotal okända människor, utan att prata med varandra, och att det känns bra. Men det handlar nog om att man har kommit överens om det, och att alla har gått in i retreaten på samma villkor.

Nästan två dygn i gemensam tystnad. Skönt? Eller jobbigt?

Vad händer om jag blir arg på Gud? Om jag skriker och skäller på Gud? Om jag tycker att livet visar att Gud nog faktiskt inte finns, och därför slutar att tro på honom?

Gud är inte en produkt av människors tro. Inte om Gud verkligen är Gud. Då förändras han inte när vår tro förändras. Det är vi som förändras.

Blir man arg på en människa kan relationen förändras. Den personen kanske inte tål att bli arg på. Kanske man måste sluta att vara arg, kanske man måste be om förlåtelse för att man blev arg. Kanske det inte räcker, den man blev arg på kanske inte gillar en längre, i alla fall.

I Bibeln står gång på gång att Gud inte förändras, att hans inställning till oss människor, till hela skapelsen, inte förändras. Om det är sant, då tål han allt vi kan utsätta honom för. Då älskar han oss ändå.