”Bara ett finger”

Jag fick ett sår på mitt ena finger, och satte på ett plåster. För att inte plåstret skulle bli blött försökte jag tvätta händerna utan att använda just det fingret (ringfingret). Det var svårt, svårare än jag trodde.

När man gör illa ett finger tar man hand om det och försöker få det friskt igen. Om skadan inte går att reparera anpassar man sig, och använder fingret så gott det går. Man blir inte arg på fingret, och hugger av det och kastar bort det.

”…men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.” (Rom 8:5)

Binda och lösa

Vad menar Jesus när han säger att ”allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen”? (Matt 18:18)

Strax efter de orden talar Jesus om förlåtelse (Matt 18:21-22). Ett sätt att tänka om det här med att binda och lösa är därför att koppla ihop det med förlåtelse.

När vi förlåter varandra löser vi varandra, gör varandra fria. Är man förlåten kan man släppa det man har gjort, och gå vidare i livet. Har man förlåtit kan man också göra det. Vill man inte be om förlåtelse, eller ge förlåtelse, är man ofri, bunden av det som har hänt.

Att förlåta innebär att konstatera att det någon gjorde mot mig var fel, och att välja att ändå lämna det bakom mig. Att få förlåtelse innebär att acceptera att jag har gjort fel, att ta ansvar för det jag har gjort, och att ta emot möjligheten att lämna det bakom mig. (Det var kortversionen. Den långa versionen får jag skriva om en annan dag.)

What’s in it for me?

I Daniels bok i Bibeln berättas det om tre män som vägrade att tillbe avgudar. Som straff skulle de bli kastade i en brinnande ugn. Då sa de tre männen så här:

”Om den Gud som vi dyrkar kan rädda oss ur den brinnande ugnen och ur ditt våld, konung, så räddar han oss. Om inte, skall du veta att vi ändå aldrig kommer att dyrka dina gudar eller tillbe den gyllene staty som du har rest.” (Dan 3:17-18)

De trodde på Gud, inte för att få egna fördelar – även om de visste att Gud kunde ge dem det – utan för att de visste att det bara fanns en enda Gud.

Tror jag på Gud för att jag vet att det kan ge mig fördelar? Eller tror jag på Gud för att jag är övertygad om att det bara finns en enda Gud?

Berättelsen om de tre männen finns att läsa i det tredje kapitlet i Daniels bok.

”… men Gud har vänt det till något gott.”

När Josefs bröder, som tidigare hade sålt honom som slav till Egypten, var oroliga för att han skulle vara arg på dem för detta, sa han så här till dem: ”Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott.” (1 Mos 45:4)

När vi klantar till det, då kan Gud ändå vända det till något bra. Vilken tur, så ofta som vi, eller i alla fall jag, klantar till det på olika sätt!

Historien om Josef och hans bröder står här: 1 Mos 37-47 (egentligen lite mer, både före och efter)