Nu har jag fått en alldeles egen Esc-knapp. Jag har den med mig, här, i fickan.
Och jag är så glad för min Esc-knapp. Den tänker jag ha med mig, överallt. Så om jag hamnar i en situation som jag inte vill vara kvar i, då behöver jag bara klicka på knappen, så försvinner jag därifrån.
Fiffigt, va? 🙂
För det är väl så den knappen fungerar …?
Idag läste jag berättelsen om Naaman, han som hade spetälska och blev botad av Gud (genom profeten Elia). Naaman hade hört talas om Elia, att han kunde göra stora underverk. Så han åkte dit, och förväntade sig att Elia skulle göra någonting spektakulärt med honom. Men Elia sa bara åt Naaman att gå och bada. I närmaste flod. Då blev Naaman sur. Om han bara behövde bada kunde han lika gärna ha gjort det hemma i sin egen flod, tyckte han.
Men Naaman hade kloka följeslagare. som förstod ett och annat. »Fader«, sade de, »om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.«
Då gjorde Naaman det, han doppade sig sju gånger i Jordanfloden. Och han blev frisk och kry.
Har du någon gång tänkt på samma sätt som Naaman? Att ”det där verkar vara alldeles för enkelt”, och inte gjort det. Kanske inte heller gjort någonting annat i stället?
Idag gjorde jag det. Jag skulle börja träna för att mina artrosbesvär förhoppningsvis ska lindras. Men de övningar jag har fått av fysioterapeuten är så enkla att jag lika gärna kan låta bli. Tänkte jag. Men så kom jag att tänka på Naaman, som jag precis har läst om. Och även om de där enkla övningarna inte kommer att göra mig fri från artrosen, bara lindra symptomen,så borde det väl vara värt att göra dem, när de nu är så enkla.
Om jag talar om för dig att det enda du behöver göra för att bli kristen är att tro på Jesus, då tänker du kanske att så enkelt kan det väl inte vara. Men, jo, precis så enkelt är det.
Glasögon kan vara av olika slag. Fysiska glasögon kan hjälpa oss att se det vi inte kan se med blotta ögat, om vi har en synnedsättning av något slag. Men vi har alla någon typ av ”glasögon” som i stället hindrar oss från att se vad någon annan kanske kan se.
De glasögon jag tänker på är våra förutfattade meningar, eller fördomar.
Vi kanske har lärt oss att någonting är på ett visst sätt. Då kan vi ha svårt att se att det finns andra sätt än vårt inlärda.
Fördomar kan ställa till det, ibland rätt mycket. Därför behöver vi vara beredda att ompröva de åsikter och uppfattningar vi bär med oss.
Idag läste jag Apostlagärningarna, närmare bestämt kapitel 20, vers 28. Där står det enligt Bibel 2000 så här:
”… Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod.”
Jag kikade i min grekiska bibel, alltså den ursprungliga texten, eller rättare sagt en sammanställning av de äldsta bevarade texterna. Där står det i stället ”blodet det egna”, med kommentaren att det i några enstaka av de bevarade texterna står ”blodet sin sons”.
Det kan förstås finnas flera anledningar till att de som sammanställde Bibel 2000 valde att använda de minst vanliga orden i sin översättning, men en anledning skulle kunna vara att de ville tona ner Jesus gudomlighet. Det finns flera exempel i Bibel 2000 som i alla fall jag tolkar som att det var bibelkommissionens intension. Om Jesus inte är Gud själv kan det förstås inte stå att Gud friköpte församlingen med ”sitt eget” blod.
Ett enda ord, tolkat med läsarens glasögon, kan förändra betydelsen väldigt mycket.
Vilka är dina ”glasögon”?
När jag var i tidiga tonåren upptäcktes det att jag var närsynt och behövde glasögon. Jag minns fortfarande känslan, när jag satt på bussen på väg till skolan och tittade på skogen vid sidan av vägen. Den skog jag tidigare inte hade sett.
Jag visste förstås att det fanns en skog där. Jag hade ju sett de närmaste träden. Men jag hade inte kunnat se de träd som fanns längre bort. Det var en omvälvande upplevelse att nu kunna se även dem.
Glasögonen trollade inte fram träd som inte redan fanns där. De gjorde inte så att jag såg träd som inte fanns, eller träd som såg ut på ett annat sätt än de verkligen gjorde. De bara gjorde det möjligt för mig att se längre än jag hade gjort förut.
Kan det finnas saker som du inte vet finns, därför att du inte kan se dem?
Kan det finnas ”glasögon” som hjälper dig att se saker som finns, men som du inte har sett förut? Glasögon som inte förändrar verkligheten, men som förbättrar din syn?
Jag läser i profeten Nahums bok, i Bibeln, att ”Herren är en hämnande Gud, full av lidelse, Herren är en hämnare, fylld av vrede. Herren tar hämnd på sina motståndare, han vredgas på sina fiender.” (Nah 1:2)
Vad betyder det? Är Gud en arg och grym hämnare som vi behöver vara rädda för?
Det kan verka så. Och visst kan vi läsa och tolka de här orden som de står. Men det står också att ”Herren är god mot dem som hoppas på honom, han är ett värn på nödens dag, han tar sig an dem som flyr till honom” (Nah 1:7)
Av Gamla Testamentet i Bibeln kan man få intrycket att allting som händer är ett resultat av Guds konkreta handlingar. Liv och död, väder och vind, hälsa och sjukdom, framgång och motgång, allt beskrivs som Guds verk.
Läser vi hela Bibeln, både Gamla och Nya Testamentet, blir bilden inte riktigt densamma. Kanske beror det på att de som skrev böckerna i Gamla respektive Nya Testamentet inte hade samma världsbild. Kanske beror det på att vi som läser Bibeln behöver få se båda sidorna.
Jag brukar prata om att det är lag på att andas syre. Vi människor kan inte välja om vi vill vara beroende av att andas syre, eller inte vara beroende av att andas syre. Att andas, och därigenom få i oss syre, är inbyggt i vår konstruktion. På samma sätt är vi tvungna att äta, eller i alla fall få i oss näring. Vi är tvingade att lyda tyngdlagen. Vi blir blöta när det regnar. Vi kan bli skadade av för mycket solljus. Och så vidare. Naturlagar, pratar man om.
Tänk om det, som i Gamla Testamentet framställs som Guds aktiva och konkreta ingripande, i själva verket också handlar om naturlagar? Tänk om ”lyda Gud” betyder att acceptera våra livsvillkor och begränsningar, på samma sätt som vi måste acceptera att andas syre, få i oss näring och anpassa oss efter tyngdlagen? Tänk om ”Guds vrede” och ”Guds straff” i själva verket är resultatet av att vi vägrar att hålla oss till våra mänskliga begränsningar?
Vi säger väl inte att baksmälla efter en fylla är Guds straff? Eller att brutna ben efter en olycka är ett straff? Det är ju i själva verket ett resultat av vårt eget eller någon annans aktiva eller passiva val.
Allting som händer är inte Guds verk. Gud har tänkt ut, och gjort oss, och livet som vi har fått är förknippat med vissa förutsättningar. Accepterar vi de förutsättningarna funkar livet – ”Gud är glad”. Accepterar vi inte de förutsättningarna får det konsekvenser – ”Gud blir arg”.
Guds intresse, Guds önskan och längtan och vilja, är att vi, mänskligheten som grupp, ska växa upp och förstå vad som är bra för oss och vad som inte är bra för oss. Vi har ett gemensamt ansvar att göra vårt bästa för att nå det målet.
