Eva, präst i Dalsland

Efter en tids kyla och regn har vi nu fått sommarväder igen.

Det är lätt att glömma bort hur varmt och skönt det är i solen, när den inte visar sig på länge. Men den finns där. Och den är lika varm hela tiden, även när molnen döljer den för vår blick.

När det regnar och är kallt kan det vara bra att påminna sig de soliga och varma dagar som har varit tidigare.

På samma sätt är det med Gud.

Gud finns alltid där. Mycket närmare än solen.

Men när vi inte känner Guds närvaro glömmer vi lätt bort att Gud är lika nära hela tiden.

När livet känns tungt och svårt kan man glömma bort att det inte alltid är på det viset.

Vad kan du göra för att påminna dig själv om att Gud älskar dig lika mycket hela tiden?

Vad gör en profet?

Säger ifrån när någonting är fel.

Står upp för det som är rätt.

Vägrar att acceptera orättvisor.

Men oj, då kan ju både du och jag vara profeter!

Att tolka Bibeln är som att spänna en gummisnodd.

En gummisnodd är till för att hålla ihop saker. Den töjer sig och ger med sig, efter behov.

Om gummisnodden dras ut för långt kan den brista.

Om den som drar ut gummisnodden tappar taget om den, kan den sprätta iväg åt oväntat håll, och förvandlas till ett vapen, som kan göra skada där den träffar.

Om gummisnodden används för att hålla ihop någonting som är mindre än dess omkrets, då ramlar den av, och gör ingen nytta.

Samma sak gäller för bibeltolkning.

Precis som när det gäller gummisnodden är bibeltolkningen till för att hålla ihop saker, hålla ihop berättelserna om Gud med berättelsernas läsare.

Bibeltolkning töjer sig och ger med sig, allt efter behov.

Om bibeltolkningen dras ut för långt, om tolkningen blir allt för långsökt eller fantasifull, går gummisnodden den av, och den som tolkar texterna och den som lyssnar/läser försvinner iväg åt olika håll.

Om den som tolkar bibeltexterna tappar kontakten med dem som lyssnar eller läser, då sprätter tolkningen ivåg åt oväntat håll, och förvandlas till ett vapen, som kan göra skada där den träffar.

Om den som tolkar bibeltexterna inte vågar tolka alls, bara läser upp exakt vad som står i texten, då är tolkningen för slapp, och håller inte ihop någonting alls, och blir meningslös.

Så var rädd om gummisnodden, du (jag) som har till uppgift att tolka Bibelns texter!

Jag jobbade på en bondgård i min ungdom.

Du vet – kor, gödsel och så.

Det förvånade mig ständigt att tvätten, som vi hängde till tork ganska nära en gödselhög, luktade så gott.

Som om vinden, som luktade gödsel i min näsa, inte lät den lukten fastna i den rena tvätten.

Det är ungefär som det är med Guds Andes vind.

Fastän vår värld luktar ganska illa, här och där, så luktar Guds Ande ändå alltid lika gott.

Visst är det märkligt?

”Gör er inga bekymmer”, står det i Filipperbrevet i Bibeln.

”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.”

Det är lättare sagt än gjort. När man är orolig kan man inte bara sluta vara orolig.

Men det står att vi ska tacka Gud. Inte FÖR våra bekymmer, men TROTS våra bekymmer.

Det står också att vi ska låta Gud få veta alla våra önskningar. I det här sammanhanget skulle jag väl tro att det betyder att vi ska berätta för Gud om allt det där som vi bekymrar oss för, allt som oroar oss, allt som känns svårt, tungt och jobbigt.

Bibelntexten fortsätter så här:

”Då skall Guds frid, som är mer värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.”

Du kan läsa hela texten i Filipperbrevet: Fil 4:6-7

I vår tidigare svenska översättning av Nya testamentet stod det: ”… Guds frid, som övergår allt förstånd …”. Jag gillar den översättningen bättre. Guds frid kan vi inte förstå. Men vi kan uppleva den.

Jag tror att nyckeln till att få uppleva Guds frid, den som är mer värd än alla våra oroliga och bekymrade tankar, är att verkligen tala om allting för Gud. Att utgjuta sitt hjärta, som det heter, tömma hjärtat på allt som oroar och skrämmer.

Och för att våga göra det behöver man tro att Gud finns, att Gud lyssnar, och att Gud bryr sig.

Jag vet att Gud verkligen finns, lyssnar och bryr sig. Jag vet det av personlig erfarenhet.

Det betyder inte att jag alltid följer rådet i Filipperbrevet. Men jag vet att det fungerar.

Vågar du testa?