Kunskapens träd – på gott och ont. Så stod det i vår tidigare svenska översättning av 1 Mos 2:9 i Bibeln.
Jag tänker ofta på de orden, när jag läser nyheterna.
Vi kan så mycket. Men förstår så lite.
Kunskap är verkligen både på gott och på ont.
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:
Jag läste idag texten ur Matteusevangeliet om stjärntydarna som följde stjärnan och hittade det lilla Jesusbarnet. De gick först fel, eftersom de trodde att de visste vart de skulle gå – till kung Herodes palats i Jerusalem. Var skulle väl annars den nya kungen födas? Men sedan hittade de stjärnan igen, och då står det att de fylldes av stor glädje.
Precis så tror jag att det är, när vi går vilse, och sedan hittar tillbaka till vägen som leder till livet. När vi tror att vi vet, och slutar att lyssna efter Guds röst, och sedan börjar lyssna igen, då blir det varmt och gott och lugnt inom oss. Det är i alla fall min erfarenhet.
Jag brukar tänka på det som står i Jesaja 30:21 – och då läser jag helst den tidigare översättningen*: ”Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så ska dina öron höra detta ord ljuda bakom dig; ’Här är vägen, vandra på den.’ ”
Gud lämnar oss inte i sticket, även om vi slutar lyssna. För Guds djupaste längtan är att vi – du, jag, och alla andra människor – ska vilja vara tillsammans med honom.
Den där rösten vi hör bakom oss, den kan vara allt möjligt. För det mesta är det inte en hörbar röst. Men ibland är det faktiskt det.
Hur har du upplevt att Gud har talat till dig?
* Här citerar jag Svenska Bibelsällskapets varsamma revision av 1917 års översättning.
.Jag och min make brukar inte fira nyår på något särskilt sätt. Men för några år sedan gjorde vi det.
En familj från Iran som väntade på uppehållstillstånd bodde tillfälligt hemma hos oss över nyår. För att glädja dem, och ge dem någonting annat att tänka på, bestämde vi oss för att göra nyårsafton extra trevlig. Vi dukade fint och lagade någonting gott att äta. Och sen gick vi in till centrum och tittade på fyrverkerierna som brukar anordnas där varje år. Det var första gången vi gick dit, fastän vi hade bott i den staden ett antal år.
Det var så roligt, så roligt, så roligt! Vi promenerade dit tillsammans, och sedan stod vi på torget, och det var fyrverkerier överallt, kändes det som. Och alla ropade Gott nytt år! Både vi och våra gäster tyckte att det var mycket trevligt.
Jag vet inte om jag hade upplevt fyrverkerierna på samma sätt om det ”bara” hade varit vi själva. Men jag har en känsla av att det var själva delandet som gjorde det så stort.
För den här iranska familjen blev det nyåret början till någonting nytt och bättre. De fick så småningom uppehållstillstånd, och de har fått ett gott och bra liv, här i Sverige.
Med den här lilla berättelsen vill jag påminna dig om att det aldrig är för sent att börja någonting nytt. Det måste inte vara så stort som att flytta till ett annat land, eller ens att flytta till en annan stad eller byta jobb. Kanske du går och funderar på någonting som du gärna vill göra, men inte ännu har fått möjlighet till. Kanske det är dags nu?
Gott nytt år!
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:
Alldeles innan Jesus red in i Jerusalem talade han om för sina lärjungar vad som snart skulle hända.
Nej, inte att han skulle dö. Det talade han också om för dem. Men nu tänker jag på en helt annan sak. Han sa till sina lärjungar att de skulle gå till en specifik plats, där de skulle hitta ett åsnesto med ett föl bredvid sig. De skulle ta med djuren sig till Jesus, sa han, och om någon undrade varför de tog åsnorna skulle de bara säga att ”Herren behöver dem”, så skulle ägaren släppa ifrån sig djuren.
Och mycket riktigt, det blev precis så som Jesus hade förutsagt.
Fastän Jesus måste ha haft möjlighet att förutsäga vad som skulle hända, innan det hände, är det bara några få gånger det står i evangelierna att han förutsäger specifika händelser i sin egen tid.
Det är det här med åsnorna. Det är när han talar om för lärjungarna hur de ska hitta rummet där de ska fira den sista påskmåltiden tillsammans. Och det är att Petrus ska förneka honom. Och, förstås, att han själv ska bli dödad och sedan uppstå igen.
Han gör också några andra förutsägelser, men för det mesta gäller det då större händelser som ligger längre fram i tiden.
Eftersom Jesus var Gud borde han ha kunnat veta allting även när han vandrade som människa här på jorden.
Varför använde inte Jesus sin förmåga att se in i framtiden till att berätta för lärjungarna vad som skulle hända i olika situationer? Det borde ha kunnat komma väl till pass för dem, kan man tycka.
Men vårt liv är inte sådant. Vi lever en dag, en timme, en sekund i taget, och det är så det ska vara.
Var och en av oss ska leva ansvarsfullt i nuet, inte ha hela vårt fokus någonstans i framtiden. Om vi visste vad som skulle hända skulle vi antagligen ganska ofta göra andra val än vi nu gör. Vi skulle inte behöva ta samma ansvar som det är meningen att vi ska göra, om vi redan i förväg visste vilka konsekvenser våra val skulle få.
När Jesus talade om för lärjungarna vad som skulle hända, innan det hände, då handlade det om hans uppdrag som Messias, och hur det som står i skrifterna om Messias skulle gå i uppfyllelse. Han använder inte förutsägelser som ett sätt att övertyga lärjungarna om att han är den han är. Och det är antagligen inte förrän efteråt som de på allvar förstår att han förutsåg framtida händelser.
När Gud låter oss få veta sånt som inte har hänt än, då är det för samma syfte. Då handlar det om Guds rike, att kunskapen om Guds rike ska spridas, och att Guds rike en dag ska komma till oss på ett konkret och påtagligt sätt.
Fram till dess får vi finna oss i att inte veta hur vår framtid kommer att se ut. Vi får ta en dag i taget ur Guds hand, i förtröstan på att han har full koll. Och lita på att han tar hand om oss, vad som än händer.
.Året 2025 går mot sitt slut. Snart börjar det nya året – 2026 – och Bibelutmaningen går in på sitt fjärde år.
Det är inte försent att hoppa på tåget.
Vill du läsa Bibeln med mig och de andra deltagarna i utmaningen? Kanske läsa igenom hela Nya Testamentet?
Utmaningens motto är ”Inga löften, inga krav!”
Läs mer här: Bibelutmaningen 2026
P.S.
Du kan vara anonym, om du föredrar att inte ge mig din vanliga epostadress.
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:
