Det är ganska vanligt, nu för tiden, att föräldrar skriver sina barns namn någonstans på sin kropp. Det är ganska vanligt, men inte något nytt för vår tid.
Redan för mer än 2500 år sedan skrevs detta:
”… ditt namn är skrivet i mina händer …”
Ditt namn är skrivet i Guds händer. Gud glömmer aldrig bort dig.
Du är älskad, precis som du är.
Jag pratade med en vän om det här med att berätta för andra om sin tro på Jesus. I en andaktsbok läste vi att lärjungarna måste ha känt sig osäkra när Jesus sände ut dem runt om i landet för att vittna (se till exempel Matt kapitel 10, Mark 6:7-13, Luk 10:1). Vad skulle de säga, som inte ännu visste så mycket?
Jag sa då att jag inte alls trodde att lärjungarna var osäkra. De sa säkert mest: ”Vi har funnit Messias!” (Joh 1:41) och sedan ”Följ med och se!” (Joh 1:46). Min vän fortsatte: ”Munnen säger vad hjärtat är fullt av.” (Matt 12:34)
För min vän var detta mer än ett bibelcitat. Tidigare hade hen en övertagen tro, föräldrarnas tro. Numera har hen hittat sin egen tro, sin egen relation med Jesus. Förut när hen berättade om Jesus var det mer av förnuftets och den inlärda kunskapernas vittnesbörd. Nu, när hen berättar om sin tro, kommer orden från hjärtat.
Det var länge sedan jag uppdaterade sidan med mina predikningar, men nu håller jag på med det.
Om du är nyfiken hittar du sidan här: Evas predikningar
Titta på den här bilden:
Kanske inte så intressant. För smått för att man ska se vad det är man ser.
Men om man zoomar in…
…då ser man kanske att en del av de små vita fläckarna är blommor.
Och om man zoomar in lite till…
…då ser man de små, små blommorna i all sin prakt.
Det är inte storleken som avgör, utan innehållet.
Varje människa är unik och fantastisk. Man kanske inte känner sig fantastisk särskilt ofta, men det förändrar inte det faktum att vi är fantastiska varelser, du och jag.
Varje människa är älskad av Gud. Man kanske inte alltid känner sig älskad, men det förändrar inte Guds kärlek. Gud ändrar sig inte från dag till dag. Är du (jag) älskad idag – och det är du (jag) – kommer du (jag) också att vara det i morgon. (Rom 8:31-39)
Guds kärlek är inte i första hand en känsla, utan en inställning. Du (jag) finns till därför att Gud vill att du (jag) ska finnas till. Därför älskar Gud dig (mig).
Var och en av oss får vara precis som vi är. Du får vara den du är. Jag får vara den jag är.
Men det är skillnad mellan att vara och att göra. Vi får vara precis sådana som vi är. Men vi får inte göra vad som helst, oavsett hur gärna vi än skulle vilja göra det ena eller det andra.
Vara och göra. Himmelsvid skillnad.
