Harrisburg, Tjernobyl, Fukoshima …

… men kärnkraft sägs ändå vara en säker energikälla.

När ska vi fatta att vi måste anpassa vår energiförbrukning efter vad jorden själv kan producera, i stället för att tvinga jorden att producera mer än den klarar av, för att tillfredsställa vårt behov – vårt begär – av energi?

Sanningen ska göra oss fria. Sanningen, verkligheten, det som är sant och verkligt och riktigt.

Inte det som vi vill ha så mycket att vi kräver att få det, fastän det inte är förankrat i verkligheten.

(Här kan du läsa om olyckorna i Harrisburg, Tjernobyl och Fukoshima: Kärnkraftsolyckor i världen )

Långt mer än vi kan begära eller tänka

I Efesierbrevet står det att Gud ”förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka” (Ef 3:20-21).

I mitt sinne utesluter det att Gud bara skulle ge oss det vi uttryckligen ber om, eller att Gud ”inte kan” ge oss någonting annat än det vi själva kommer på att be om.

Långt mer än vi kan begära eller tänka. Det du! 🙂

Så långt ögat når

Igår låg jag på rygg i gräset och tittade på himlen. Och träden. Och molnen. Och fåglarna. Det var skönt. Det skulle jag göra lite oftare.

När jag låg där och tittade på de gröna löven och den blå himlen tänker jag på hur vackert det var.

Varför tycker vi människor att färger är vackra?

Jag ser det som en present från den som har tänkt ut färgerna.

Hur tänker du?

En trofast arbetare

Idag var jag på vårdcentralen och fick ett EKG taget.

Hjärtat är en oerhört trofast arbetare. Det slår och slår, regelbundet eller mer oregelbundet, varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka, året runt, ända tills vi dör.

Även om jämförelsen haltar – hjärtat är precis som Gud! Precis som hjärtat är Gud trofast, och finns där varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka, året runt – och slutar inte finnas där ens när vi dör.

Ett friskt hjärta kan vi lita på. Hur mycket mer ska vi då inte kunna lita på Gud!