Eva, präst i Dalsland

… så att vi kan dö.

De orden säger jag varje gång det är tacksägelse i kyrkan, alltså när vi ber för dem i församlingen som har dött.

Läs oss att leva, Gud, så att vi klarar av att dö, när vår tid är inne!

Vad är egentligen meningen med livet?

Mitt kortaste svar är: Att leva!

Vad är ditt svar?

Tvättdag idag. Tvättstugan ligger i källarvåningen.

Plötsligt blev det alldeles mörkt. Vem släckte ljuset?

Nej, ingen hade släckt ljuset, det var en bil som körde förbi utanför fönstret, och skymde solen.

Utan ljus från solen behöver vi konstgjort ljus för att kunna se.

När någonting skymmer Gud för vår inre blick, då blir det också mörkt. Vad gör vi då?

Börjar vi leta efter Gud, eller tänder vi en lampa i stället?

Den gångna veckan har jag varit på studiebesök i Southend-on-Sea, i en församling som tillhör Church of England. Det var mycket intressant att se hur de arbetar. Vi delar samma tro på Jesus Kristus, även om våra respektive förutsättningar är lite olika. Bland annat medverkade jag i en aktivitet – prayer spaces – i en grundskola som drivs av Church of England.

Det finns en överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Church of England, att präster i våra respektive kyrkor kan arbeta i varandras kyrkor. Vem vet – jag kanske söker jobb i England.

Förresten, om du vill besöka världens längsta (nöjes-)pir: Den ligger i Southend-on-Sea!

Idag är det pingstdagen, då vi påminner oss om vad som hände samma år som Jesus Kristus dog och fick sitt liv tillbaka igen, under högtiden Shavout, femtio dagar efter Pesach.

Några vanliga enkla människor fick ett extraordinärt möte med Gud, med Guds heliga Ande, och deras liv förändrades och blev aldrig detsamma igen.

Du kan läsa storyn här: Apg 2:1-13

Det är kanske inte så vanligt att vi drabbas av Guds kraft på just det viset, men Gud är alltid nära, och ett möte med Gud kan fortfarande förändra livet.

Vågar du pröva?