Eva, präst i Dalsland

Vem kan se Guds härlighet utan att bli förskräckt? Gud är så otroligt mycket härligare än vi kan föreställa oss. Om vi skulle få se en skymt av Gud, ansikte mot ansikte, skulle ingen av oss vara oberörd.

När Petrus, Jakob och Johannes fick se Jesus stråla av ljus, på förklaringsberget, blev de rädda. De hade vandrat med Jesus en tid, och sett honom göra otroliga saker och säga saker som fick dem att häpna. Ändå blev de överväldigade av synen. Efteråt fortsatte de som vanligt, tillsammans med den Jesus de kände så väl.

När vi tänker på hur mäktig och helig Gud är, låt oss då inte glömma bort att denna mäktiga och heliga Gud faktiskt älskar oss människor, var och en av oss, med en kärlek som gör att vår rädsla försvinner när vi upplever den.

Du kan läsa bibeltexten om Jesus och lärljungarna på förklaringsberget här: Mark 9:2-13

Idag läste jag en rad ur det avsnitt i Bibeln som brukar kallas för Bergspredikan.

”Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.”

Vi får kanske inte se rättfärdigheten segra i alla sammanhang, men det är viktigt att vi inte slutar att tro på rättfärdighetens seger. I världen, men också i våra egna liv.

Du som längtar efter rättfärdighet, du kommer att få din längtan uppfylld! Kanske inte idag. Kanske inte i morgon, Kanske inte på länge. Men en dag ska det goda segra. Det är vårt hopp och vår tro.

Ibland blir det bara för mycket. Livets bekymmer och motgångar känns övermäktiga. Man vill bara ge upp.

Kom ihåg att Gud orkar bära alla dina känslor. Berätta allting, säg som det är!

Ja visst, Gud vet redan hur du har det. Alla dina känslor och tankar ligger skyddade i Guds kärleksfulla händer, även om det inte känns så. Men för din egen skull behöver känslorna få komma ut.

För Gud är ingenting omöjligt. Ibland blir vi räddade ur våra svårigheter. Ibland blir vi inte räddade, i alla fall inte så att vi just då märker det. Men Gud är alltid precis där du är, lyssnar alltid på dig, tröstar och ger kraft och mod att bära svårigheterna.

Många gånger kan vi inte se eller uppleva att Gud är nära, att Gud hjälper. Det kanske känns som om du inte står ut, inte orkar uthärda mer. Men när vi ser tillbaka på vad som hänt oss i livet kan vi bättre urskilja Guds närhet och hjälp.

Bit inte ihop och låtsas att du mår bra, när du inte mår bra! Gud orkar lyssna, och människor i din omgivning behöver höra hur du har det för att kunna hjälpa dig med det du behöver hjälp med.

Ge inte upp! Gud ger inte upp om dig.

”Fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka?” säger Jesus (Matt 6:31-34). Ska vi då inte ta ansvar för våra liv, för vad vi behöver för att överleva?

Jo, självklart ska vi det!

En gång i min ungdom packade jag en resväska och gav mig av ut i världen – utan pengar, utan kontakter, utan att ta ansvar. Jag hade tur, eller om jag var beskyddad. I vilket fall som helst gick det bra för mig, och jag kom hem helskinnad. Men jag lärde mig att jag måste ta ansvar för mitt eget liv. Precis som du också måste göra.

Vad vi inte behöver göra är att bekymra oss, framför allt behöver vi inte bekymra oss i onödan.

Om vi oroar oss för vad som ska hända oss i morgon, då glömmer vi att leva i nuet, att vara öppna för vad som händer omkring oss, att njuta av livet och se allt det goda vi faktiskt har.

Gud vet vad vi behöver. Han har gett oss en jord att leva på, han har gjort det möjligt för oss att få tag på mat att äta, och han har gett oss varandra att få hjälp av när vi får det bekymmersamt.

Tyvärr gör vi inte alltid det vi borde göra.

Vi tar inte vara på våra möjligheter, vi gläder oss inte över det vi har omkring oss, vi hjälper inte varandra, och vi stirrar oss blinda på vad som – kanske – ligger framför oss i stället för att leva i nuet.

Om du, som jag, känner att du skulle behöva bli bättre på att inte göra dig bekymmer, då får du, som jag, lägga fram det inför Gud och be om förlåtelse.

Och sedan – det är minst lika viktigt – får vi också ta emot förlåtelsen som Gud ger.

Jag tittar ofta på film, gärna actionfilmer. Många av dem består tyvärr till stor del av strider. Eller ”TV-spel”, som någon så träffsäkert brukar kalla den sortens filmstrider. Orealistiska och våldsamma närkamper mellan modiga och starka hjältar av olika slag.

Varför är sådana filmer så populära?

För de ÄR populära. Många tittar på dem, och pratar om dem. Beundrar hjältarna, som när allt verkar hopplöst ändå på något vis lyckas besegra ”the bad guys”, och överleva, mot alla odds.

Idag tänkte jag att det kanske är för att vi känner oss maktlösa som vi gärna tittar på actionfilmer. För att känna oss starka, modiga och mäktiga by proxy, så att säga.

Men vad är makt, egentligen? Är det att möta sina fiender i strid, och besegra dem? Är det att döda sina motståndare? Att förgöra dem som tänker och handlar på ett sätt som vi inte gillar? Dem som har andra åsikter än vi? Dem som vill och önskar någonting annat än vi?

Nej, verklig makt, det är att inte låta någon annan bestämma vad vi ska tänka, tycka och tro. Det är att inte låta sig besegras av ondskan, även om onda människor får sin vilja fram.

Verklig makt är någonting som vi nog aldrig kan uppnå – själva – utan bara genom att lägga våra liv i händerna på honom som har större makt än någon människa, han som aldrig missbrukar sin makt på någon annans bekostnad (som du och jag antagligen skulle göra, om vi fick sådan makt).

Det är inte lika jobbigt att känna sig maktlös när en vet att mitt och ditt och hela mänsklighetens liv egentligenligger tryggt och säkert i Den Mäktigaste – och den mest kärleksfullas – hand.