Jag skulle inte bli en bra husmor.
Jag skulle inte passa så bra att vara en husmor som lagar mat varje dag, till exempel. Den logistiken klarar jag inte.
Visserligen har jag varit föreståndare för ett café, en gång för länge sedan. Men att baka kakor och se till att det finns kaffe och så, det är en annan femma. Laga mat åt fler än en eller två personer, och se till att alla delar av måltiden är färdig samtidigt – nej tack!
Därför jobbar jag inte som husmor, utan som präst. Och jag är rätt bra på det, om jag får säga det själv.
Nej, det är inte bara som jag säger. Till min stora förvåning får jag höra det mer ofta än jag hade trott att jag skulle. Min föreställning, innan jag började jobba som präst, var att en präst aldrig får någon feedback från församlingsbor och gudstjänstdeltagare. Men tydligen hade jag fel, för det får jag.
Och det är jag väldigt glad och tacksam för. Som relativt ny präst är jag inte så självsäker, och undrar ibland vad jag håller på med, om jag ”gör rätt”.
Så jag säger ett stort TACK till dig som ibland har gett mig ett tack för en gudstjänst eller en predikan! Det betyder mycket för mig, så länge det är ärligt menat, och inte bara någonting som du säger för att göra mig glad.
Och du som läser det här, och går i gudstjänst eller deltar i kyrkans verksamhet på andra platser: om du uppskattar det som prästen och andra medverkande gör – säg det till dem ibland! 🙂
Och framför allt – gör det som du är bra på, när du har möjlighet till det! Tvinga inte dig själv att göra sådant som du inte är bra på, eller som du inte trivs med (om det inte är absolut nödvändigt)! Du mår bara dåligt av det.
Här är en sång som handlar om det här, att vi alla kan olika saker och att vi därför behöver varandra: När vi är tillsammans (Ingemar Olsson)