Det kan vara svårt att se på när en älskad anhörig eller vän gör misstag. Särskilt om misstagen får svåra konsekvenser. Men ibland är det ändå nödvändigt att göra just det.
Till exempel om den som gör misstagen är missbrukare, och ännu inte har kommit till insikt om sitt missbruk. Men i andra situationer också.
Det kan kännas viktigt att skydda anhöriga eller vännen från att göra svåra misstag i sina liv. Det kan kännas nästan outhärdligt att passivt se på medan de, som det verkar, förstör sina liv.
Men lärdomar och erfarenheter som hjälper oss i livet kommer av att vi får lov göra våra egna misstag och lära oss av dem. Utan misstag lär vi oss ingenting. Utan de erfarenheter vi får av att misslyckas riskerar vi att upprepa samma eller liknande misstag, gång på gång.
Det är inte konsekvenserna i sig som lär oss någonting. Det är att det vi gör faktiskt får konsekvenser som vi lär oss någonting av.
Som förälder, barn, syskon, partner, vän behöver vi ibland låta våra händer hänga sysslolösa, eller ”sitta på händerna”, och inte gripa in. Och hoppas att den vi älskar så småningom ska förstå, och ändra sitt sätt att leva.
Och be för den vi älskar. Alltid be.
Läs nu det jag har skrivit, och tänk ”Gud” och ”mänskligheten”.
Kanske Gud låter oss, mänskligheten, lära oss av våra egna misstag, och det är därför världen ser ut som den gör?
Jag tror absolut inte – absolut INTE! – att Gud ”sänder” olyckor, sjukdom eller katastrofer över oss, för att vi ska ”lära oss” någonting av dem. Inte över mänskligheten och inte över oss som individer. Sådan är inte den Gud jag känner och älskar. Precis som vi inte ser till att de vi älskar drabbas av svårigheter i sina liv, för att ”lära sig”.
Jag tror i stället att det är vi själva, mänskligheten genom tiderna, som har förändrat världen och oss själva, och att det är anledningen till att olyckor, sjukdomar och katastrofer drabbar oss.
Jag tror att Gud känner samma sak som vi känner när en älskad vän eller anhörig förstör sig själv och sitt liv. Men att Gud är bättre på att vänta, att inte ingripa, att låta oss, mänskligheten, lära oss av våra egna misstag.
Kanske vi, tillsammans, till slut kommer att förstå att vi inte kan fortsätta som vi har gjort?
Kanske vi, tillsammans, till slut inser att vi måste ändra vårt sätt att leva?
Kanske vi, mänskligheten, till slut inser att vi behöver Gud?