Nu har jag varit präst i lite mer än två månader. Jag har hållit en högmässa, en söndagsmässa, några ”vanliga” gudstjänster, några veckomässor, ganska många andakter, och så tre (barn-)dop och tre begravningar.
Kyrkan finns med både i början av livet och i livets avslutning. Det känns roligt att få döpa ett litet barn. Det känns mycket bra att få lysa frid över någon som har lämnat jordelivet, och ge ord av hopp till de anhöriga.
Jag börjar så sakteliga känna att jag vet vad jag gör, i mitt arbete.
Jag ser fram emot en vigsel i september, och att få medverka i konfirmandarbetet i höst.
Jag ser också fram emot att så småningom få lite rutin på den administrativa delen av arbetet, som jag än så länge mest känner mig stressad av.
Jag går på semester på måndag. Den ser jag också fram emot, fastän jag har världens roligaste jobb. 🙂