Har du gjort saker i ditt liv som du tycker att du inte borde ha gjort?
Det tror jag att alla människor har gjort. Jag vet att jag har gjort det.
Har du förlåtit dig själv för de där sakerna?
Jag funderar på bibeltexterna vi läste i kyrkan för någon månad sedan, som bland annat handlar om att vara helig som Gud är helig, och att älska sin nästa som sig själv.
Att vara helig, är det samma sak som att vara helt ren, fläckfri och utan minsta fel eller skrynkla?
I så fall kan ingen av oss vara helig.
Jag brukar säga att man inte kan älska sin nästa som sig själv om man inte älskar sig själv.
Och i kombination med det där med att vara helig får det mig att inse att jag inte har förlåtit mig själv för en del av de saker jag har gjort under mitt liv.
Det handlar inte om några fasansfulla eller avskyvärda saker. För det mesta är det bara sådant som jag skäms över, som jag tycker var otroligt korkat, eller fruktansvärt naivt och dumt.
Om du hade berättat för mig att du hade gjort samma saker, då hade jag antagligen inte tyckt att det var någonting att skämmas för.
Jag har tänkt igenom det mesta av det dumma jag har gjort, och analyserat det, och kommit fram till att jag inte förstod bättre. Men har jag förlåtit mig själv?
Om jag har förlåtit mig själv, varför skäms jag då fortfarande, när jag tänker på det, fastän det hände för fem, eller tio, eller femton, eller tjugo, eller trettio, eller till och med femtio år sedan?
Jag tänker också, att om jag verkligen inte har förlåtit mig själv, hur kan jag då förlåta någon annan, som gör fel mot mig?
Grunden för att kunna förlåta är ju att inse att man själv är lika korkad, eller orättvis, eller självisk.
Och att förlåta sig själv.
Förlåt din nästa som du förlåter dig själv!
Förlåt dig själv, som du förlåter din nästa!