Idag fick jag en väldigt fin komplimang. En vän sa att hen tror att jag kommer att bli en bra präst. När jag frågade vad hen menade med det sa hen: ”Du lever din tro.”
En av min praktikhandledare skrev det i sitt omdöme om mig: Eva lever sin tro. Känner du mig så bra, tänkte jag då, så att du vet hur jag lever? Men hen som sa det idag sa också att hen tycker att det jag säger i predikningar och betraktelser känns förankrat, alltså att det är ett med mig.
Jag vill verkligen vara en sann präst, sann mot mig själv och sann mot dem jag möter. En präst som säger vad jag verkligen menar och tror på. Som inte säger en sak och gör någonting annat. Som inte säger en sak till den ena personen och någonting annat till den andra.
Att få höra att jag lever min tro kändes stort.