Jag har några dagar skrivit om terrorism, om ondska och om onda människor. Tänkte du på att jag hela tiden kallade de onda ”de” och ”dem”, medan de goda var ”jag”, ”du” och ”vi”?
Vad händer om man förenklar sin människosyn på det viset?
Då är de onda människorna alltid någon annanstans, inte där jag är. Jag känner dem inte, jag träffar dem inte, jag vet ingenting om dem, mer än att de är ”onda”.
Då blir det lättare att hata dem. Och döda dem, eller godkänna att någon annan dödar dem.
Men för ”dem” är det jag (du) som är ”de” och ”dem”.
Titta bara på den aktuella situationen i ett ”Nord”-land, som vill bygga upp sin militära makt för att kunna bekämpa sin fiende. Men för deras fiende är det ”Nord”-landet som är fienden. Så länge man inte kan mötas, bli ”du” för varandra, finns ingen bra lösning på det problemet.
Vem skulle jag (du) behöva möta, och bli ”du” med?