Om Guds plan för vår värld är att göra slut på det onda när alla goda människor har tagit slut, som jag antydde igår, då kanske vi borde satsa på att bli utrotade. Det kanske är det bästa sättet att utrota ondskan?
Men som kristen tror jag att vi människor tillsammans har ansvar för den här världen vi lever i. Och det är inte ansvarsfullt att överge den. Så att låta oss bli utrotade är inte ett bra alternativ.
Och då kan man tycka att jag är tillbaka där jag började, för några dagar sedan. Hur ska vi hantera ondskan och de människor som gör onda handlingar?
Kan vi älska våra fiender utan att låta dem döda oss? Kan vi bekämpa terrorismen på annat sätt än genom våld? Kan vi låta dem döda våra vänner och våra familjer utan att börja hata dem och vilja döda dem?
Det är väldigt lätt att sitta här och skriva att vi ska älska dem. Men hur skulle jag (du) reagera om det drabbade mig (dig), här och nu, i stället för människor som jag inte känner, i London eller Burma.
Jag har ingen lösning på det här problemet. För mig betyder det mycket vad Jesus har sagt. Jag skulle önska att jag kunde veta att jag alltid skulle klara av att göra det Jesus vill. Men skulle jag det? Skulle du?