TREDJE DAGEN I FASTEPERIODEN
Att fasta i betydelsen låta bli att äta vanlig mat är relativt vanligt. Då kan syftet vara att att till exempel rena kroppen eller att gå ner i vikt. Religiös fasta är av ett annat slag. Ibland gör man det för att man tror att lidande av olika slag är bra.
Men det finns inget egenvärde i lidande. Om man avstår från någonting som man i vanliga fall tycker om är det inte det eventuella lidande det leder till som är värdefullt. Syftet med att man avstå från någonting är inte lidandet i sig. Eller i alla fall borde det inte vara det.
Mitt (ditt) personliga lidande kan aldrig leda till någonting gott. Visserligen kan man genom att avstå från någonting, trots att det orsakar lidande, lära sig att man klarar sig utan just det eller att man kan uthärda det lidande kan upplever. Och det finns situationer då man känner behov av att avstå någonting, trots att det skapar lidande för en själv, för att det kan leda till att någon annan får det bättre. Men en ond människa blir inte god av att lida. Och en god människa blir inte mer god av att lida. Och framför allt – vårt eventuella lidande ger oss inga fördelar hos Gud. Själva lidandet leder inte till någon gudomlig belöning.
Det enda lidande vi inte klarar oss utan är det som Jesus led när han dog på ett tortyrredskap för omkring tvåtusen år sedan. Och inte ens det lidandet hade ett egenvärde. Jesus led inte för att få egna fördelar. Han led för att vi skulle slippa lida (Ef 2:16).
Så mycket större anledning för oss, då, att inte orsaka onödigt lidande, för oss själva eller för någon annan.
[fb_button]