Jag har en ständig följeslagare,
och det har du också.
Vi har samma vän –
Vännernas Vän,
Jesus Kristus, Guds Son.
Har du märkt
att han är med
i alla situationer,
när det händer något
och i den grå vardagen?
Men jag kan inte se
eller höra honom,
när jag vrider på huvudet
för att se hur han ser ut
så stannar han ändå kvar
i ögonvrån.
Han syns mest
som ett ljus i mörkret
och en glädje i sorgen.
Eftersom han alltid är med
måste jag tänka på
att låta bli det
som jag inte vill att han
ska se och höra…
(Eva, 19 år)
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem: