Mose var gudsfolkets ledare när de blev befriade ur fångenskapen i Egypten. När de vandrade genom öknen på väg till de land Gud hade lovat dem fick Mose möta Gud. När han hade varit nära Gud lyste det om hans ansikte. Han blev som en spegel, där Guds härlighet blev synlig för dem som inte själva hade varit nära honom (2 Mos 34:29-35).
När Jesus tog med sig tre av sina lärjungar upp på ett annat berg fick de se honom står och prata med Mose och Elia blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blev vita och lysande, står det (Luk 9:28-36). Var det på samma sätt med Jesus som med Mose, att han återspeglade Guds härlighet, eftersom han levde nära Gud? Men i så fall borde lärjungarna ha sett samma sak hända förut, när Jesus hade bett till Gud. Den här gången pratade han ju dessutom med Mose och Elia, inte med Gud själv.
Var det kanske i stället så att ljusskenet faktiskt kom från Jesus, inte från hans Fader i himlen? Så skulle det kunna vara, om Jesus faktiskt är Gud. Men varför strålade han inte av samma härlighets ljus hela tiden?
Kan det ha varit så att Jesus liksom dolde sin härlighet medan han levde som människa? Det verkar väl logiskt, kan man tycka. För att vara trovärdig som människa måste han ju se ut som alla andra människor, och inte se ut som Gud.
Den som har läst böckerna om Harry Potter, eller sett filmerna, vet att Harry har en osynlighetsmantel. När han sveper manteln omkring sig, då kan ingen se honom, även om de står alldeles inpå honom. Han kan ta på och av sig manteln när som helst, precis som han själv vill. Men den stannar inte kvar runt omkring honom om han inte håller fast den. Blir det minsta glipa syns han genom den, även om resten av honom är osynlig.
Var det så Jesus gjorde? Höll han en se-ut-som-en-människa-mantel omkring sig hela tiden, och dolde sin gudomlighet under den, med viljekraft?
Nu vill jag läsa ett par verser från Filipperbrevets andra kapitel. Där står det så här, om Jesus: ”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.” (Fil 2:6-7)
Han avstod från allt, står det. För att kunna göra det han behövde göra, och öppna vägen till Gud för oss människor, måste han lämna allt bakom sig, och bli en verklig människa, som en av oss. Han blev verkligen människa.
Om han bara hade låtsats vara människa, om han bara hade förändrat sitt utseende, så att han såg ut som en av oss, och hållit kvar den illusionen med viljekraft, då hade det inte funkat. Han var tvungen att verkligen VARA en människa, precis som vi.
Men han kunde inte o-göra sig till Gud. Han kunde bara välja att inte se ut som Gud. Han var, som vi brukar säga, helt och hållet Gud, helt och hållet människa.
Och det är det vi stackars människor har så oerhört svårt att riktigt förstå.