Jag har nu haft körkort i tre och ett halvt år, ungefär. Sedan jag fick kortet har jag fortsatt att lära mig saker, precis som min bilskolelärare sa att jag skulle, och blivit mer och mer trygg i min roll som bilförare.
Bilkörning handlar väldigt mycket om tillit. Att lita på att bilen fungerar som den ska, eftersom den har gått igenom besiktning och service. Att lita på att jag klarar att köra bilen, eftersom jag har gått igenom utbildningen, och sedan fått mer och mer erfarenhet. Att lita på medtrafikanterna, att de ska följa gällande lagar och regler, och att deras avsikt är att undvika att orsaka olyckor.
Visst, bilen kan gå sönder, det vet vi ju. Oväntade fel kan uppstå, och orsaka problem, kanske till och med olyckor.
Visst, jag kan göra fel när jag hanterar bilen och trafiken. Det vore konstigt annars. I värsta fall kan jag orsaka olyckor, även om det inte är min avsikt att göra det.
Visst, mina medtrafikanter kan göra fel, och orsaka olyckor. Det vore konstigt annars, eftersom de, liksom jag, bara är helt vanliga människor. Det kan till och med finnas trafikanter som struntar i både sin egen och andras säkerhet, och som ställer till med fruktansvärda olyckor.
Men i huvudsak kan jag lita på bilen, på mig själv, och på medtrafikanterna.
Och eftersom jag inte är rädd när jag kör bil förstår jag att jag verkligen också gör det. Att jag känner mig trygg i trafiken, eftersom jag har förtroende för bilen, mig själv och andra trafikanter.
Den känslan kommer sig av min erfarenhet. Jag har kört en hel del sedan jag tog körkort. Jag har själv sett att även om det finns trafikanter som gör dumma, ja, rent ut sagt idiotiska saker, som går det ändå för det mesta bra.
Jag vet, av erfarenhet, att jag inte behöver vara rädd när jag kör.
På samma sätt är det med min relation med Gud.
Jag har läst mycket om Gud. Jag har pratat mycket med andra som tror, eller som inte tror, på Gud. Jag har pratat mycket med Gud. Ibland har jag upplevt att jag har fått någon sorts svar, ibland har jag inte upplevt att jag har fått svar. Men genom att prata med Gud, genom att prata om Gud, genom att läsa om Gud, har jag lärt känna Gud. Så gott det nu går att känna Gud.
Det började antagligen med en vilja. Jag ville lära känna Gud. Det var fruktansvärt länge sedan, så jag minns inte hur det började. Men jag kan se tillbaka på mitt liv, och se hur det ena efter det andra har gjort att jag nu litar på, och känner mig trygg med Gud.
Genom bilkörningen har jag kanske inte lärt känna Gud bättre. Men jag har fått upp ögonen för vad tillit, trygghet, är. Och hur man genom erfarenhet lär sig att lita på. Bilar, förare, trafik – och Gud.