Vi brukar säga att Jesus Kristus var 100% Gud och 100% människa. Det går inte ihop för våra mänskliga hjärnor, men det är vår kristna tro.
Vilka inre konflikter ledde detta till, för Jesus? Kunde han koppla av och på sin gudomliga sida, som han ville? Gjorde han det?
En sak som jag har funderat på är korsfästelsen.
Enligt Matteusevangeliet och Markusevangeliet ropade Jesus, när han hängde på korset: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Orden är ett citat från Psaltaren, en bok som finns med i både de judiska och de kristna samlingarna av heliga skrifter.
Jesus kände sig uppenbarligen övergiven av sin Fader i himlen, när han var på väg att dö.
Kanske kände han sig osäker på sig själv, vem han var och var han kom ifrån. Var han verkligen Guds Son? Hur kunde han vara säker på att det han trodde om sig själv var sant?
Egentligen hade han på ett väldigt enkelt sätt kunnat bevisa för sig själv vem han var. Han behövde bara dra loss ena handen från spiken som höll den fast mot korsets trä. Bara lite, så att han själv såg att han hade makten. Ingen annan behövde se vad han gjorde, bara han själv. Så enkelt. Så säkert.
Men om Jesus hade gjort det, om han hade bevisat för sig själv att han var Guds Son, då hade allting varit förstört. Till ingen nytta.
För bara som 100% människa kunde Jesus dö i vårt ställe. Och om han hade gått utanför sina mänskliga förutsättningar, då var det inte människan Jesus som hade dött.
När Jesus hängde där på korset var han tvungen att hålla sig inom ramarna för det mänskliga. Lida som en människa. Tvivla som en människa. Dö som en människa.
Och det gjorde han, enligt vår kristna tro.
För vår skull.
För din skull.