I den bibliska historien, som är de ramar jag väljer att hålla mig inom i det här inlägget, berättas om en man som hette Bileam. Det står att han fick ”siarlön”, så han var antagligen en ”siare”, eller spåman. Av berättelsen framgår att Bileam samtalade med Herren Gud, samma Gud som Israels folk hade en relation med.
Kungen över Moabiterna, Israels folks fiender, skickade sändebud till Bileam och ville anlita honom för att förbanna Israeliterna, så att mobiterna skulle kunna besegra dem i striden. Bileam frågade Herren, och fick till svar att han inte skulle följa med dem. Sändebuden åkte hem, men blev ditskickade en gång till, med samma uppdrag. Bileam frågade Herren igen, och fick då beskedet att han skulle följa med sändebuden, men att han bara fick göra och säga det som Gud befallde honom att göra och säga. Så Bileam satte sig på sin åsna och gav sig iväg.
Det är nu berättelsen blir skruvad.
Gud, som hade sagt att Bileam skulle bege sig till Moab, blev arg, och sände sin ängel för att hindra Bileam på hans färd.
Bileam kunde inte se ängeln, men det kunde åsnan, som därför vek av från vägen och gav sig ut på en åker i stället. Då blev Bileam arg, och slog sin åsna.
Ängeln ställde sig då i en smal gränd, så att åsnan inte skulle kunna vika undan, och åsnan tryckte sig i stället mot muren, så att Bileams ben kom i kläm. Då blev Bileam arg, och slog sin åsna.
Ängeln ställde sig ivägen för Bileam en tredje gång, på en plats där det inte gick att vika undan eller trycka sig mot en mur, och åsnan la sig då ner på marken. Då blev Bileam blev arg, och slog sin åsna.
När han gjorde det började åsnan prata med honom. Varför slår du mig, frågade den? Jag har väl aldrig gjort så här förut, och vägrat att bära dig?
I stället för att bli förvånad över att åsnan nu börjar tala, svarar Bileam den, och håller med om att den aldrig har gjort så här förut, men säger också till åsnan att den gör honom till åtlöje.
Då öppnar Gud Bileams ögon, står det. Han ser ängeln, och förstår varför åsnan trilskades.
Bileams samtal med åsnan är märkligt i sig. Varför blev han inte förvånad över att en åsna plötsligt börjar prata? Men låt oss inte fundera på den detaljen just nu.
Mer intressant att diskutera, tycker jag, är att Gud först säger att Bileam ska följa med de moabitiska sändebuden, och sedan blir arg när han gör det. Om åsnan inte hade vikit undan, säger Gud, så skulle jag ha dödat dig.
Är Gud så där nyckfull? Vill Gud först en sak, och sedan en helt annan sak? Ändrar sig Gud utan att berätta det för sina vänner? Blir Gud så arg, när de gör som de har blivit tillsagda, att Gud vill döda dem?
Ja, i Bibeln verkar det ibland så. Hur kan vi tänka om det? Hur tänker du om det?
Om du vill kan du läsa hela berättelsen i 4 Mosebokens 22 till 24 kapitel.
I egenskap av kristen och f d pingstvän, så undrar jag, kan vi verkligen känna tillit till sådana skrifter som tillskapades under en tid när det förelåg en sådan hög grad av primitivt tankesätt? Att upprepat slå ett oskyldigt djur, var någonstans hittar vi en biblisk anmärkning på ett sådant oförsvarbart beteende? Och att dessutom, lägga vikt vid att man anser att man har blivit till ”åtlöje” av en åsna, där blir berättelsen att uppfatta som närmast patetisk. En allvetande Gud, som bör vara medveten om att alla händelser föregås av en orsak, han hotar enligt Bibeln upprepat den mänsklighet som han själv medverkat till att skapa. Han reagerar också upprepat oväntat med en sådan ilska i olika sammanhang, att vi får fråga oss, vilken förebild är han för människor som kämpar med ett våldsamt temperament? Barn i Sodom, Gomorra och på Noas tid uppfostras i en promiskuösa miljöer – och STRAFFAS för detta, trots att dessa barn rimligen inte känner till något annat sätt att leva. Det rimliga försvaret är därför, att Bibeln har färgats av sin tid, när Gud påstås uppmana föräldrar att stena en olydig gosse till döds. Så jag kan alltså tro på det tidsfärgade innehållet men jag behöver ju inte nödvändigtvis acceptera det. Gud vet var han har mig. Han vet vad jag tycker och vi har därför en god relation till varandra.
Tack, Harriet, för att du delar med dig av dina tankar om Bibeln och om Gud! Det uppskattar jag. Jag tror att vi behöver fråga oss varför vi har Bibeln. Finns det en genomgående röd tråd, som gör att konstigheter som de du nämner i din kommentar blir begripliga? Vad är i så fall den röda tråden? Och vad kan vi lära oss av det som står i Bibeln om oss människor?
Det gläder mig att du och Gud har en god relation med varandra! 🙂