Igår kunde du läsa här på min blogg om Johanna, en av de kvinnor som var först med att besöka Jesus tomma grav på påskdagens morgon.
Vad kan vi lära av henne?
1. Hon gick till graven!
Hon hade sett sin mästare dö. Hon kände sig sviken och förvirrat, ledsen och övergiven. Men hon ville ge honom en värdig begravning.
Det kallar jag tro.
De som levde närmast Jesus slutade inte tro på honom för att han dog. Deras förhoppningar dog med Jesus, men inte deras kärlek till personen Jesus. Så de gick till honom, till hans grav, för att ta hand om hans döda kropp.
Tro är inte någonting som man kan tvinga fram, eller bestämma sig för. Antingen tror man, eller också tror man inte. Man kanske har trott, men tappat bort sin tro. Eller man kanske inte har trott, men på något vis börjat tro. Eller också kanske man inte riktigt kan tro, men önskar att man kunde göra det, för att man vill tro.
Allt det där är vad jag kallar tro.
När de två männen i skinande kläder, som vi förstår är änglar, pratar med Johanna och de andra kvinnorna förstår de ingenting. Det som änglarna säger är obegripligt för dem. Den som är död kan inte uppstå.
Deras tro på att Jesus var Messias dog med honom. Den kan inte uppstå igen bara för att några män i skinande kläder säger att Jesus är levande. Det gör för ont, det kostar för mycket. Vad händer om jag börjar tro igen, och det jag tror på inte är sant?
Johanna kan inte tro på att Jesus, som hon med egna ögon har sett när han dog, att han skulle vara levande igen.
Men vad gör hon? Vad gör hon och de andra kvinnorna som har varit vid graven?
2. De berättar vad de själva har hört och sett.
”Vi gick till graven, men Jesus var inte där. Och några som stod där vid graven sa till oss att han har uppstått. De sa: ’Varför söker ni den levande här bland de döda?’”
Det kvinnorna sa måste ha betytt någonting, för Petrus sprang genast bort till graven, för att själv se om det stämde, det de sa.
Och där tror jag att vi har en nyckel i den här texten.
Kvinnorna förstod inte. De hade sett och hört, men de förstod inte.
De berättade ändå vad de hade sett och hört, bara vad de själva hade sett och hört. Och det ledde till att Petrus också gick dit, och själv såg att Jesus inte låg kvar i graven.
Senare fick de också träffa Jesus igen. Deras möte med den uppståndne, deras berättelse om mötet med honom, förändrar fortfarande liv, över hela världen.
Jesus lever. Vi har hört det berättas för oss. Vi har hört eller läst vad som står i Bibeln om Jesus uppståndelse. Och vi kan berätta för andra, vad vi själva har hört, vad vi själva har upplevt, vad vi själva tror. Berätta med ord, eller låta våra liv berätta, utan ord.
Jag hoppas att både jag och du ska våga säga: Jag vet inte vad det betyder, men det här är vad jag själv har sett och hört.