I Markusevangeliets femte kapitel (och i Lukas 8 och Matteus 9) berättas det om en kvinna som var sjuk och som därför sökte sig till Jesus för att bli botad (Mark 5:25-34). Men hon gick inte fram till honom öppet, som många andra gjorde. I stället smög hon sig fram bakifrån och bara rörde vid hans kläder. Och i samma ögonblick som hon kom i kontakt med Jesus kläder blev hon frisk. (Det står ”genast”, ett ord som Markusevangeliets författare var mycket förtjust i.)
Jesus märkte att någonting särskilt hade hänt, men lärjungarna förstod inte hur han kunde märka att någon enskild person hade rört vid honom, eftersom det var massor av folk där, som alla trängdes omkring dem för att få se och höra Jesus.
Varför blev kvinnan frisk när hon rörde vid Jesus kläder, när det inte hände någonting särskilt (så vitt vi vet) med alla de andra som tryckte sig mot honom i folkmassan?
Jag tänker att Jesus inte är en belöningsmaskin, och att Jesusnamnet inte är ett mantra eller en magisk trollformel. Att man säger ”Jesus” leder inte automatiskt till att man får det man önskar sig, eller att någonting blir som man vill att det ska bli. (Här är ett exempel på det: Apg 19:13-16.)
Den här kvinnan hade förstått vem Jesus var, och vad han kunde göra. Hon rörde inte vid hans kläder av en slump, eller bara för att testa. Det står att hon tänkte ”om jag bara får röra vid hans kläder blir jag hjälpt”. Inte ”jag undrar vad som händer om …”.
Vet du vem Jesus är? Vad händer när just du ”rör vid hans kläder”?