När det finns ett stort behov som hela världen har (…), kan det nästan kännas dumt att komma med ett svar, som alla innerst inne redan vet.
Orden är inte mina, utan Ingemar Olssons. Och jag tänker använda dem på ett annat sätt än han gör.
Människan lägger rätt mycket tid och energi, för att inte tala om pengar, på att söka efter svar på frågan: Är vi ensamma i universum?
Vi söker kanske främst efter intelligent liv likt vårt eget. I filmer och böcker framställs ofta detta intelligenta liv som högre utvecklat än vårt, med kunskap om de stora livsfrågorna.
Kan det vara så att vi inte söker efter ett svar, vilket som helst, utan efter ett annat svar än det vi egentligen redan har fått?
Söker vi kanske råd och hjälp som vi redan har tillgång till?