Jag blir ofta deppig när jag tänker på hur vi människor behandlar varandra och den jord vi lever på. Kommer vi att kunna vända trenden, och bli mer mänskliga?
Mänskligt sett, som man brukar säga, verkar det kanske inte finnas något hopp. Fastän vi har en inneboende förmåga att visa kärlek och medkänsla, att samarbeta om att göra världen till en bättre plats att leva på, så ser det ofta ut som om vi ändå gör det.
Men bara för att det ser ut som om vi inte gör vårt bästa för varandra och för jorden betyder inte det att vi inte kan.
Det finns alltid ett hopp. Vad som än händer finns det alltid ett hopp.
För min del ser jag hoppet i Gud. Att Gud är god, och har gjort det möjligt för oss människor att också vara goda, om vi bara väljer att vara det.
Jag tänker att vi behöver hjälp för att klara det. Hjälp av varandra, men också hjälp av Gud. För om Gud har hittat på både oss och den jord vi lever på, då vet Gud också hur vi ska ta hand om varandra och jorden på bästa sätt. Om vi bara bryr oss om att fråga.
Jag vill gärna tro att vi ska klara det.
Vad tror du?