Häromdagen åkte jag buss. Under hela resan satt bussföraren och pratade i telefon. Visserligen utan att hålla i telefonen, men ändå.
Jag tänkte att det inte var så betryggande.
Hur tänkte föraren?
Kanske var hen bara slarvig. Eller, ja, bara och bara.
Kanske hade bussföraren en överdriven tilltro till sin förmåga. Det är nog ofta så, tänker jag. Att man tror att man är en bättre bilförare än alla andra, och att man därför inte behöver följa lagar och regler.
Kanske är det likadant inom andra områden i våra liv?
Kanske vi tror att vi klarar oss utan varandra, fastän vi alla är beroende av andra människor för att kunna leva ett bra liv.
Kanske tror vi att vi klarar oss utan Gud, fastän det är Gud som har hittat på oss, och som därför vet mer än hur vi fungerar än vi själva gör.