I den ring jag nyligen har köpt har jag låtit gravera in ”Rom 11:29”.
Det är en hänvisning till en vers i Bibeln, där det står så här:
”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse.”
De orden har burit mig genom de 37 år som har gått sedan jag först upplevde att Gud kallade mig på ett särskilt sätt.
Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse.
Det finns många exempel i Bibeln på personer som Gud har kallat, personer som gör saker som man kan tycka är ovärdigt och fel. Men Guds kallelse beror inte på om den som får kallelsen förtjänar den eller inte. Kallelsen beror på Guds kärlek och Guds nåd.
Det betyder inte att det alltid blir som Gud vill. Jag hade kunnat välja att inte utbilda mig till präst. Jag hade för den delen kunnat välja att inte leva som kristen. Gud tvingar inte mig att göra någonting. Gud tvingar ingen.
(Om jag upplever att jag inte har haft något val har det helt andra orsaker, som jag ska skriva om en annan dag.)
Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse.
Vad har Gud gett till dig?