Att tro på Gud är inte alltid enkelt.
Eller, rättare sagt, det är inte alltid enkelt att förstå vad det är man tror.
Om Gud, alltså.
Man kan tro utan att förstå. Det funkar. Man kan vara övertygad i sitt hjärta, eller lita på någon annans övertygelse. Som när man sätter sig i ett flygplan. Jag förstår inte hur ett flygplan fungerar, men jag litar på dem som säger att det fungerar. Men det man inte själv förstår är det svårt att förklara för någon annan.
Stoltheten kanske vill att jag ska vara säker, att jag ska förstå allt jag tror på, eller att jag åtminstone ska låta säker. Men det är bättre att vara ärlig.
Om jag inte förstår, då behöver jag antingen vänta med att säga någonting tills jag själv förstår, eller också tala om att jag visserligen tror, men inte förstår.
För om jag inte själv förstår kan jag inte heller förklara så att någon annan förstår vad jag menar.
Som Esaias Tegnér en gång sa: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Det var alltså detta jag lärde mig på den där lektionen jag berättade om igår.