Har du hört talas om profeten Jesaja?
Jesaja fick se Gud i en uppenbarelse, eller vision. Han förstod då att Gud var ren och helig, och upplevde att han själv var både o-helig och o-ren. Gud sände då, i synen, en ängel som rörde vid Jesajas läppar med ett glödande kol, för att symboliskt göra honom ren.
Sedan hörde Jesaja Gud fråga vem han skulle kunna sända som sin budbärare, och då ropade Jesaja: ”Sänd mig!” (Om du vill kan du läsa storyn här: Jes 6:1-8.)
Jag tycker att det var mycket modigt av Jesaja att anmäla sig frivilligt till det uppdraget.
För när Gud kallar får man oftast inte veta i förväg vad uppdraget innebär. Det är kanske lite grand som att föda barn. Om man i förväg visste hur fruktansvärt ont det skulle göra (oftast, men inte alltid), då skulle man kanske aldrig våga skaffa barn. Men när man har fött barnet, och håller det i sin famn, då tycker man (oftast, men inte alltid) att det var värt all smärta och allt besvär.
Att följa Guds kallelse kan var både jobbigt och smärtsamt. Men det är också en källa till stor glädje.
Vågar du ta risken att ta emot ett uppdrag från Gud?
Gör då som Jesaja, och säg till Gud: ”Sänd mig!”